En av de roligaste sakerna med att ha ett gammalt hus är alla saker man hittar. I somras bestämde jag mig för att lägga alla ”fynd” på ett bord på vinden till södra kvisten. Fynd i form av burkar, tidningar, träprylar, leksaker och flaskor. Tidigare har de hamnat lite var som helst varpå de antingen försvinner eller flyttas runt i en oändlighet. För att kunna lägga dem där var jag tvungen att städa lite, vilket ledde till en storstädning som hette duga. För när jag sopat av bordet, rivit bort den fuktskadade duken och börjat sopa golvet under så insåg jag att golvet var fullt med saker. I kanten kunde jag plocka upp saker under brädorna. Ledd av min nyfikenhet letade jag längre och längre in under brädorna. Ett av de första fynden var tre religiösa böcker från 1800-talet. Den äldsta från 1819. De hade legat där länge och var förvånansvärt välbevarade. Böckerna hade även namnet Mickel vilket torde vara far Hans Mickelsson som flyttade hit från Larsmo och byggde huset. Eller om det var hans far som byggde huset, det vet man ej.
Jag hittade även borstämnen, kryckor, en jättelåda med skruv, mutter, spik och hyvelämnen till en maskinhyvel. Städningen tog över en dag, men sådana fynd gör det roligt att arbeta, så man får ta sig den tiden.
Att äga ett gammalt hus innebär en del funderande runt uppvärmning, fukt och vatten. I vårt hus består värmekällan av vedeldade ugnar och spisar. Det vill säga att det inte är optimalt att ha underhållsvärme när vi inte är där. Problemet blir då att bära saker mellan husen för att inte textilier och annat ska bli fuktigt. Drömmen är förstås att installera bergvärme, men det kräver förutom den stora investeringen i själva anläggningen och borrningen även investeringar i vattenburen värme i huset. Något sådant har vi nämligen inte. Dessutom är inte huset så bra isolerat överallt och fönster och dörrar ganska dragiga på sina ställen. En installation av element skulle således innebära en massa energiförluster i de rum där det inte är renoverat eller att installera etappvis. Risken är även att vattnet fryser om det blir för kallt där vi inte isolerat. Så frågan har varit om man ska isolera vind och källare samt renovera alla fönster innan en större investering av värmekälla. Allt ska ju göras men helt plötsligt blir underhållsvärmen ett jätteprojekt som kommer att ta flera år.
I somras diskuterade vi beslutet att investera i en luftvärmepump och värma upp en del av huset. På så sätt kan vi lämna madrasser, böcker och annat och hålla klimatet torrt inomhus för att slippa trägnagare och annat otyg. Vi kontaktade en entreprenör för konsultation och han kom på söndagen inom ett par timmar eftersom han hade vägarna förbi. På kvällen tog vi beslutet och dagen efter sa han att han kunde göra det samma dag, annars var vi tvungna att vänta i ett par månader eftersom han var fullbokad. Så från beslut till färdig installation tog det ca 24 timmar. Nu har vi en inte allt för vacker pump som ska värma vårt hus i vinter. Den har avfuktning och underhållsläge så vi inte behöver ha varmare än nödvändigt. Burken på utsidan ska få sig en lite röd trälåda och det vita plaströret kläs in så kommer det inte bli så synligt.
Ett av sommarens huvudsakliga mål var att få ner ställningarna. Bara tanken att få bort dem gjorde att huset kändes mer bostad och mindre byggplats. De har även blockerat en del ljus, så det var ett stort steg att få bort dem. Men innan de skulle monteras ner så var en del arbeten tvungna att slutföras.
Först och främst så ville jag ha karmen till vindsfönstret på plats eftersom det är lättare att arbeta från två håll. Andra stora delen var att måla södersidan av huset en gång till. Eftersom den slits snabbast och är ganska hög så är det bra att göra en extra gång när ställningarna fortfarande är på plats.
Då byggnadsställningarna delvis byggdes på plats och delvis var förmonterade och var synnerligen välkonstruerade blev planeringsarbetet ett stort del. Idéerna var allt från att plocka ner dem med lastmaskin till att försöka välta dem hela. Den förstnämnda idén föll lite på att trädgården skulle ta ganska mycket skada av en traktor. Till slut så blev taktiken att plocka ner så mycket som möjligt av dem och sedan välta resterande. Så först åkte alla räcken ner och sen lossade jag alla gångbrädor och kastade ner. Det var något läskigt eftersom jag är lite höjdrädd och det är en bit upp när man lossar brädor som stabiliserar.
När det bara var själva konstruktionen kvar med gavlar och några tvärgående brädor drog svärfar och jag ner dem med hjälp av rep, vilket resulterade i buller och brak. Jag var lite orolig för fönster och de nya rännorna och rören, men allt gick bra och det var bara ett rör som fick sig en liten knäck.
Brädorna kommer att återanvändas till nya ställningar och till ett garage vid Gamlastugan. Huset utan ställningar är en helt annan upplevelse, men nu syns hur illa de fönster som vi inte renoverat ser ut. Dessa är framtida projekt.
Under semestern så besökte jag Jeppo bys byadagar, en fest som anordnades av hembygdsföreningen. Det var mycket intressant och skoj och det är kul att se hur mycket folk som engagerar sig för sin hembygd. Jeppo by på Facebook.
Under våren och sommaren har svärfar haft fullt upp med projektet att lägga nytt golv i norra ändan. Vi var ju tvungna att riva en vägg och byta hela golvet på grund av vattenskadan. Eftersom allt har gjorts om så har han passat på att isolera med sågspån från vinden och linhalm. Dessutom har golvet höjts ett par centimeter för att komma i bättre nivå. Golvet är 2:a-handssortering, men kommer ändå att vara det finaste golvet i huset. Nu ligger det masonite över hela golvet och salen kommer under de närmaste åren användas till verkstad/byggrum.
Insekterna har varit på vårt fina hus. Redan förra året hittade vi angrepp, fast då mest utomhus och av inomhus av Envis trägnagare. Den envisa trägnagaren angriper mest virke direkt under obarkat trä och effekten av dess framfart blir därmed mest att det blir smutsigt och dammigt.
Under sommarens nätter hörde vi dock dödsuret tickande i väggarna. Dödsuret, eller den Strimmiga Trägnagaren som skalbaggen egentligen heter, har ett parningsläte där den slår taktfast med sina vingar för att locka till sig en partner. Ljudet påminner om en klockas tickande och enligt skrock så varslade det om död. Då jag inte visste vad djuret gjorde för skada låg jag och tänkte på om hela huset åts upp och väggarna skulle börja röra sig. Men så illa är det inte, även om ljudet höll mig vaken. Skadorna brukar tydligen inte påverka konstruktionen utan vara mer av estetisk karaktär i och med de hål och gångar som skalbaggens larver gör, vilket har gjort att den även har fått namnet trämask, vilket alltså är helt missvisande. Gemensamt för insektsangrepp i hus är att djuren behöver en viss luftfuktighet för att överleva och att hus står ouppvärmda gör miljön mycket gynnsam. I den litteratur jag läst står att det effektivaste sättet att bli av med dem är att ta bort allt ruttet trä och se till att hålla huset torrt. Det förstnämnda blir tämligen svårt då vårt stora hus har små halvruttna delar överallt och ett av de långa projekten är att byta ut fuktskadad panel, stockar och fönsterkarmar. Men det är ett tioårsprojekt minst. Tickandet och angreppen blev dock en bidragande orsak till att funderingarna på uppvärmning intensifierades, men mer om det i ett senare inlägg…
Tanken var att Selmas Kammare, kammaren som ligger mellan köket och gamla farstun, skulle tapetseras i sommar så vi får ett gästrum. Namnet har rummet fått från Selma Back (1896-1982) som bodde i huset tillsammans med sin son Erik och hans fru Marta och deras fyra barn. Hon hade denna kammaren och övriga familjen delade på köket och det andra rummet.
Vi bestämde för att sätta igen dörren till köket och sedan ta upp en ny dörr från köket till gamla farstun för att minska antalet genomgångsrum. På så sätt kan någon sova i rummet, även när man går mellan södra och norra ändan. Dessutom kommer köket att bli mycket ljusare med dörren på nya stället, men mer om det i ett köksinlägg senare.
Närmast väggen satte jag som tidigare masonite med ett oändligt antal pappspikar. Jag har nu fått tips av Christian på Lundagård om en häftpistol som ska vara riktigt bra och klara masonite. En sådan kommer verkligen att komma väl till hands i framtiden. Det är många rum kvar…
Tapetseringsprojektet löpte fint, men denna gång använde jag golvpapp på väggarna istället för tidningar och tätade springor med papier-maché. Tanken var att använda lumppapp, men eftersom det är svårt att få hitta i Finland fick det bli golvpapp. Nu har jag dock hittat att det finns på Byggmax i Vasa, så fem rullar är inköpta för framtida bruk.
Jag måste också medge att jag blir bättre på att tapetsera hörn, även om hörn är ett starkt ord när det gäller stockhus. De är varken vinkelräta eller jämna utan går i vågor, som sig bör. Tapeten hittade vi för övrigt på rea i Seinäjoki och är från Boråstapeter om jag minns rätt. Den liknar lite den tidigare tapeten som satt överst. Resultatet blev helt ok och tyvärr tog jag inga bilder innan vi åkte, på det färdiga rummet som möblerats med soffa, fåtölj och soffbord, allt återanvänt och gåvor.
Golvet i kammaren är väldigt dåligt och har centimeterdjupa jack, ingenting för en barnkammare direkt. Men förmodligen har vi så pass mycket golvbrädor kvar från norrändan att det räcker till att lägga här också. Då blir det ett lager lumppapp och sedan granbrädor direkt ovanpå. På så sätt blir golvet bättre isolerat och fungerar för små barfotafötter att leka på. Dessutom kommer det göra rummet än ljusare och trevligare.
Flera har frågat hur huset ser ut nu efter sommaren och vad vi har gjort och hur det ter sig utan ställningar. Det är svårt att beskriva med ord och jag har ju inte så många bilder på huset i telefonen. Så nu väljer jag att lägga upp bilder jag tog sista veckan på utsidan av huset. Insidan och hur arbetet fortlöpt kommer senare.
Jag har tröttnat lite på att ha trasiga kläder när jag arbetar. Det har varit jättebra när man målar och den smutsiga typen av arbete, men när man ska bygga så är det skönt att ha lite fickor och fickor som inte har hål i sig. Så igår tog jag mig till den lokala järnhandeln i Nyköping för att införskaffa mig ett par snickarbyxor.
Den välsorterade handeln hade dock få byxor i min storlek. De flesta var på tok för stora då min kroppsform inte stämmer överens med gemene byggarbetares. Det fattas muskler och mage för att byxorna ska sitta bra och det gäller framförallt hängselvarianten som jag var ute efter. Så till slut valde jag en variant från Fristad utan hängslen som satt förhållandevis bra. Den hängsellösa byxan var så här i efterhand ett bra val då de främst kommer att användas den varma årstiden och bröstfickor och hög rygg värmer. Byxorna invigdes med en häckklippning åt föräldrarna och får betyget väl godkända, men en storlek mindre skulle nog sitta bättre då de töjt sig lite i midjan. Det får jag lösa med en livrem. Nu är det inte många dagar innan de kommer till användning vid arbetet på Nybondas.
Roslagen är mycket vackert, fullt av gamla ekar och kuperade åkrar. Kulturlandskapet är ackompanjerat av fina gårdar, uthus och torp. Många hus är väl bevarade och en del behöver lite färg och omvårdnad. En sak som gläder mig är att det sörjs för återväxten i allén vid Nor, en vacker, stor gård med många fina hus.
Jag är som de flesta Stockholmare inflyttad. De första nitton och ett halvt åren av mitt liv bodde jag i ett hus på den Sörmländska landsbygden mellan Nyköping och Norrköping i utkanten av bergskedjan Kolmården. När jag var liten tyckte jag att huset var fint men såg ut som ”en liten tjockis” med plirande ögon. Men det blev min definition av hus och jag tyckte mycket om det. När jag sedan fick veta att huset var mycket gammalt blev jag tämligen förundrad. Huset med sina storblommiga 70-tapeter och plastgolv utstrålade inte alls den gedigna estetik som man kunde förvänta sig av hus som passerat 100-årsstrecket. Vilka faktorer som påverkade de val mina föräldrar gjorde när huset renoverades i slutet på 70-talet vet jag inte, men mycket var påverkat av den tidens trender och tankar. Jag klandrar ingen för besluten som togs då och vet inte vad på huset som ändrats i tidigare renoveringar, men kan tycka att det är tråkigt att de inte anpassade renoveringen till husets ålder och lyfte fram dess charm.
Bild från 1899
Flera av valen var rationella vid den tiden och det är svårt att i efterhand veta om de var ekonomiska. Till exempel var tilläggsisoleringen var effektiv och huset slukade inte mycket energi enligt pappa, men undrar hur huset egentligen mår idag efter 35 år i en svettig gullfiberjacka.
Hur gammalt huset är kommer jag inte ihåg, men jag hittade gårdsnamnet på nätet med året 1730. Mitt emot huset fanns rester av en ladugård. Flygfotohistoria har en bild från 50-talet där den syns. Den revs innan 50-talet men en en stor hög som en gång varit körbro och resterna av foderborden fanns kvar. Som barn fann jag mycket nöje i att fantisera hur det en gång såg ut. Tidigare fanns även ett magasin som syns tydligt på denna bild från Svenska Aerobilder men som brann upp innan mina föräldrar flyttade dit. När ruinen jämnades till en plan yta i runt 1990 försvann lite av min barndom med den.
Karta över Råsta by
Hela kullen vi bodde på utgjorde tidigare Råsta By med tre gårdar, Östergården, Norrgården och Mellangården vilka hade ett trettiotal hus/uthus innan storskiftet flyttade gårdarna. Det ska finnas en karta med alla hus på någonstans i Råsta Västergård som är den stora gården på kullen bredvid där min pappa jobbade under ca. 30 år av sitt arbetsliv. Jag hittade ett par kartor pålantmäteriets sida med historiska kartor, undrar om det är samma.
Vid 18 års ålder fick jag en gammal bild på huset och föll mycket på plats. Den underbara glasverandan, de högre sexdelade fönstren, de vita knutlådorna, de nätta proportioner som huset hade utan tilläggsisoleringen gjorde att allt stämde. Innan vi flyttade vårvintern 2000 passade jag på att ta några bilder av huset som ni ser nedan.
Efter en sökning på google fann jag bilder från 1899, 100 år innan vi flyttade, på Västarvets hemsida av mitt barndomshem. Varför dessa dyker upp på en sida från Västsverige vet jag inte, men man kan anta att fotografen hade anknytning dit. På dessa bilder har inte huset de sexdelade fönstren, så man undrar om den jag fick är 20-tal. Tillsammans med denna bild fann jag även bilder från baksidan upp mot byn från samma årtal.
Nu har även det gamla stallet/hönshuset på andra sidan vägen rivits och jämnats med marken. Trots att det var 14 år sedan jag och mina föräldrar flyttade kan jag fortfarande sakna Råsta Östergård med plommenskogen, det Sörmländska landskapet, den lantliga idyllen och alla fina minnen.
Inspirerad av Rävjägarns skarpsynta betraktelser skrev jag för ett tag sedan ett något samtidskritiskt inlägg. Vad jag då glömt är den frånvaro av anonymitet som landsbygden har. År som stadsbo har satt sina spår. Jag fick en kommentar, något jag uppskattar mycket, men i och med att den låg i ett bildspel och jag ansåg att frågan var så pass viktig så har jag valt att lyfta den i ett eget inlägg. Jag anar en viss sarkasm i kommentaren och ämnar inte besvara med samma mynt. Personen i fråga har valt att inte skriva sitt riktiga namn och jag kan därför inte ge en personlig ursäkt.
Hur har Jeppo klarat sig i alla år utan dessa uppmuntrande kommentarer och sakutlåtanden & fotografier tagna av folks hus och gårdar som exponerats på nätet?? Husexperten, som kommer från den kungliga huvudstaden har omdöme!! – Kalle Anka
Till anonym Jeppobo
Det var absolut inte meningen att hänga ut någon eller någons hem. Du har självklart all rätt att ifrågasätta mig som självutnämnd husexpert och estetisk elitist och har förmodligen större anledning till det än jag har till att kritisera ditt hem. Jag är endast är en glad amatör och utgår därmed främst från mina egna estetiska åsikter och tankar om resurshushållning. Jag är ingen bakåtsträvare som tror att det var bättre förr, men anser att den ackumulerade kunskapen och värde som historien gett oss bör tas till vara. Jag vill inte säga åt folk eller påstå vad som är rätt eller fel, däremot så hoppas jag att jag kan visa på de värden som jag (som utomstående?) ser i din vackra bygd. Jag försöker vara mycket noga med integritet och är noggrann med att fråga innan jag publicerar namn eller bild på personer men hade inte en tanke på att hus är hem och hem är så pass personliga.
Jag har inte tillräcklig bakgrund eller fakta för att kunna avgöra om de beslut som tagits angående nybyggnation, renovering eller rivning var rätt beslut utan ser det endast ur mitt personliga perspektiv. Det är självklart många faktorer som spelar in. I Sverige är vi inte bättre på ta upp de här problemen. Själv är jag uppvuxen i ett hus från sent 1700-tal på den sörmländska landsbygden som renoverats under senare delen av 1900-talet utan känsla för proportioner och husets historia, det var mitt hem under 19 år och ett gott sådant.
Jeppo har klarat sig och skulle klara sig fint utan mig och jag ser det som en ynnest att få tillbringa så mycket tid där som jag gör då jag näst intill förlorat kopplingen till landsbygden. Jag har tillbringat fler somrar i Jeppo än år i Stockholm och ämnar spendera mycket tid där framöver och hoppas att jag kan undvika att trampa folk på fötterna. Under påsken är vi där igen och du som kände dig förolämpad är välkommen på en kaffe så får du se att jag inte är så rabiat. Annars kan du stoppa mig när jag är ute och promenerar med min gris så kan vi prata.
PS. Om någon vill att jag tar bort någon bild på min site är ni givetvis välkomna att kontakta mig.
