Byggnadsvård

  • Köket del 1: lerklining

    Sommarens stora projekt har varit köket. Det har funderats, planerats och tänkts länge. Till en början så hade vi inte så bråttom med att skaffa kök, men efter att vi fått barn så vill vi gärna ha ett och slippa springa över på backen så fort man vill ha något att äta. Men problemet är att det inte går så snabbt framåt när det finns en dotter att ta hand om. Så arbetet har främst framskridit under förmiddagsvilan, eftermiddagsvilan och lite på kvällen, vilket har gjort att det oftast endast blivit en till två timmar per dag. I och med att jag är föräldraledig kunde vi dock vara i Österbotten så länge att det sammanlagt blev till något. Men nu har vi till slut ett kök som är väldig hemtrevligt.

    Planen var att lerklina väggarna för att slippa drag, ohyra och få en bra fuktutjämning. Men det är svårt att planera för ett arbete när man är på andra sidan havet, speciellt när man ska ha tag på saker och inte vet vart man ska börja. Jag lyckades i alla fall få tag på en trevlig herre som kunde låna ut en vertikal/tvångsblandare som kunde levereras lagom till att arbetet skulle sättas igång. Svärfar hade vid en biltur sett fin blålera ute på ett fält som höll på att dikas. Han pratade med jordbrukaren som var vänlig att lägga en skopa nära vägen som vi kunde hämta. Under första veckan i juni hämtade svärfar leran medelst traktor och släp vilken han sedan placerade utanför i en prydlig hög utanför köksfönstret.

    Under första veckan kom även blandaren, men ganska snart insåg jag att det inte var en tvångsblandare utan en tombolablandare. Enligt vad jag hade lärt mig så skulle det inte fungera, men eftersom jag inte visste hur jag skulle få tag på en annan så kunde jag inte annat än testa. Det tog fem minuter, sedan gick den mycket slitna drivremmen av. Ajaj. Dock så föll det sig så som det brukar i Österbotten: släkten har en. Några kilometer bort i Jungan så hade svärfars morbror en tombolablandare. Vilket ledde till en resa med släpvagnen dit och ett lån. Sedan var det dags att få tag på fin sand. I ett landskap som Österbotten med så fina sandjordar så borde det inte vara så svårt, men vart ska man vända sig. Efter många om och men så hittade vi ett företag i Jakobstad som hade ett grustag. Vi betalade för en släpvagn sand, men hämtade bara ett par små säckar och for hem.

    Armeringen ämnade jag ta från det gamla fähuset som inte var utgödslat. Vältrampad halm med torr dynga i borde vara bra. Men gödseln var torr och hård och det var svårt att få annat än stora klumpar. Jag provad i alla fall att blanda ihop det jag hade i de proportioner som jag lärt mig. Skam den som ger sig. Sörjan ville inte blanda sig. Jag provade att bara köra leran för att den skulle slå sönder sig själv. Det gick inte. Jag provade med extra vatten som skulle lösa upp klumparna. Det gick inte. Jag försökte dela leran och gödoset för hand. Det tog många timmar och till slut hade jag en liten mängd jag skulle prova använda. Men den var för klumpig och ojämn att arbeta med och det var tungt och arbetsamt att försöka få den att fästa på väggen. Det hela slutade med att jag endast klinade mellan stockvarven och i de största sprickorna. Lite ska det väl hjälpa.

    Vad jag lärt mig är att man nog bör lita på instruktioner om vad som funkar och inte. Det skulle vara roligt att lerklina på riktigt någon gång, men då ska jag ha rätt utrustning så jag har bra material att arbeta med.


  • Härbre

    Ett projekt som vi inte har velat ta tag i har varit det gamla härbret som står på gården. Taket höll på att falla in och det började bli akut att göra något. Först funderade vi på att sälja det för att finansiera resten av vårt projekt. På så vis skulle det inte stå och förfalla när vi inte hade tid och råd att renovera det. Sen funderade vi på att flytta det här på backen så skulle vi få mer ljus till köket men skjuta problemet till någon annan. Men då den gamla bastun skulle rivas och ett nytt hus uppföras på platsen skulle det inte fungera att flytta den dit, då det skulle stå i vägen på den tomten. Det fick helt enkelt stå kvar. Jag tänkte att vi skulle ta takplåten från bastun och snabbt slänga på härbret så kunde vi skjuta problemet på framtiden. Men svärfar var av den åsikten att det borde göras något permanent. Så han tog tag i problemet. Under våren så har betongpannorna åkt av och nytt undertak och läkt kom på plats. Under sommaren har han sedan lagt på tjärade kyrkspån som sedan tjärats en gång till på plats. Under hösten har även härbret målats med röd slamfärg och snart kommer fönster- och dörrfoder upp som står färdigmålade i ladan. Så nu har vi ett snyggt härbre från 1880 på vår gård där vi förvarar våra utemöbler. Taket ska enligt utsago hålla upp till 300 år till, så vi kommer inte behöva göra så mycket mer med det.


  • Klemetsgårdarna

    Efter att ha besökt Österbotten under nio år, somrar och vintrar, så är det fortfarande vissa saker som inte blivit gjorda. Varje gång vi åker in till Vasa kör vi förbi Klemetsgårdarna i Maxmo, ett par hus i västerbottenstil, som är museum och café. Gårdsgruppen får mig att tänka på Astrid Lindgrens Bullerbyn och ser synnerligen idyllisk ut. I åtminstone åtta år har jag sagt till Ida att vi borde stanna till och titta och fika. I somras blev det till slut av. Förutom cafe och historiska utställningen så fanns även en radioutställning med apparater från olika åldrar. Husen, kafét och utställningarna var mycket inspirerande och jag fick se hur man kan lösa byggtekniska saker på olika sätt.


  • I vår frånvaro

    Det händer mer på vår backe när vi inte är där än när vi är där. Påskens sjuklighet gjorde ju att det inte blev mycket gjort. I vår frånvaro har svärfar satt igång med att snygga till boden och nu är taket på boden på väg att läggas om. Det gamla taket av betongpannor åker av och upp kommer riktiga kyrkspån. Men först ska ruttna delar bytas och det ska lagas.

    I vårvinterns stormar så har även ett fönster i norra kvisten blåst ut, något som har lagats tillfälligt i väntan på sommar. Det händer saker även med grannhuset som ska ligga där bastun låg. Det har grävts och jämnats ut och de sista resterna av Heikas-grunden, den gård som fanns innan Nybondas, bör ha försvunnit. Nu är det bara en månad tills vi är där igen.


  • Tillbaka i Jeppo

    De senaste uppdateringarna har ju kommit lite sent då jag skrev om julen. Jag fick ta mig i kragen och sammanfatta lite snabbt innan jag kom tillbaka hit till Nybondas. Den senaste tiden har varit hektisk då vi haft dop, jag varit i Österrike och sedan fick något aggressivt förkylningsvirus lagom till resan till Österbotten. Jag har legat till sängs och först efter tre dagar kunnat besöka vårt hus.Vi inackorderade oss hos Idas föräldrar istället p.g.a. sjukdomen. Så här dåligt har jag inte mått så länge jag kan minnas. Men nu är jag på bättringsvägen och tänkte fortsätta uppdatera. Under senvintern har Idas syster och fästman rivit bastun och ska jämna till marken för nya huset. I samband med det har elledningarna grävts ner istället för att vara luftburna och går numer inte en omväg via ladan. Det har gjort att elskåpet på vår fasad flyttades enligt min plan in under trappan i trapphuset. Så svärfar har sågat upp ett hål som sedan ska förses med en lönnlucka. Det kommer att bli riktigt bra. Den södra fasaden blir ren och fin utan vita plåtskåp. Den ska bara kompletteras med lite färg i sommar.


  • Hål i taket

    Det blev inte så mycket gjort på huset under julledigheten. Jag lossade dock taklisterna i köket för att förbereda för tvättning och målning av taket. Jag tog även ner skåpet intill spisen. Föga förvånande och lite tråkigt var det dock när jag satta kofoten mot taket och for rakt igenom. Jag tog ett kvastskaft och stötte mot taket och kunde genom hålet som uppstod plocka ut det på vinden. Den gamla takläckan hade fått innertaket att ruttna. Efter lite utgrävningar på vinden kunde jag identifiera det skadade området till 30 x 50 cm. Jag kommer att lämna det som det är, förstärka lite runt om och sätta  en fris av lite bredare brädor runt hela kökstaket som kommer täcka de ruttna delarna. Då slipper jag lappa taket och det kommer förhoppningsvis se ut som det var tänkt så från början.


  • Kalla dagar i Jeppo

    Värmepumpen som vi installerade i somras har gjort vinterns vistelse i Nybondas till en angenäm upplevelse. Trots att den inte värmer det rummet vi sov i så har den sett till att rummen runt omkring har haft plusgrader hela tiden och eldningen har sett till att sovrummet varit varmt. Således har oftast endast en eldning per dag behövts. Men när temperaturen låg under -15 så eldades det två gånger. Bastun från 50-talet är nu riven. Där ska Idas syster och fästman sätta upp en stockstuga och därmed bli våra närmaste grannar. Det kommer att bli trevligt att för Stina att enkelt kunna gå över till moster.


  • Nybondas en gråmulen dag

    En grå dag innan nyår lyste snön upp vårt Nybondas. Frosten hade bitit sig fast i fasaden och snön på taket gled i sakta mak mot kanten tills den likt en glaciär kalvade och rasade ner mot marken.


  • Före-efter

    Montage 2012-2014
    Montage 2012-2014

    Jag skulle visa bild på vårt hur för en kollega och insåg att det är ganska stor skillnad på huset september 2012 och augusti 2014. Än är det mycket att göra. Nya dörren ligger i ladan, men den får vänta tills vi har ett skärmtak eller på något annat sätt löst problemet med att snön faller på trappan och skvätter på dörrbladet. Originalfönstret i trapphuset måste lagas och målas. Elskåpet på utsidan är redan flyttat till ett mindre synligt ställe, så det ska målas där det satt. Men mer om det senare.


  • Köket 2.0

    I väntan på att sätta igång har jag skissat lite på hur jag skulle vilja att nya köket ser ut. Jag skrev lite om vad som hände i somras här. Sen är det ju en fråga om arbetsmängd, kostnader och tid. Vet faktiskt inte alls om det här är realistiskt. Jag har i alla fall utgått från det material vi har och den planlösning som är tänkt. Det är ju alltid en början. Färgen vet jag inte, men jag gillar ljust och grönt.


  • Köket

    Nästa stora projekt i huset är att få till ett kök. Det är södra köket som vi kommer att använda, det norra har ju blivit en del av stora salen där. Så golvet i norra salen var klart och masoniten på så tömde vi köket från de sista sakerna och materialet som stod där. Som under hela projektet så har vi även denna gången haft tur. Idas fasters lägenhet i Jakobstad skulle genomgå ett större stambyte och hon skulle passa på att byta ut sitt kök. Jag tycker det är lite synd att byta ut ett så fint kök och jag vet att det var ett svårt beslut, men det kommer väl till pass hos oss.

    Det var mycket slitsamt att bära ner köket av massivt trä för fyra trappor utan hiss och svärföräldrar och faster fick slita hårt. Det blev flera lass med kök som for tillbaka till Jeppo och bars in.

    Köksdelarna passade perfekt där jag tänkt att de ska stå. I vår kommer vi att öppna upp för en dubbeldörr i västra köksväggen in till gamla farstun. Vatten, el och avlopp ska in, skåpen ska målas och jag ska bygga skafferi, sittbänk i pärlspont. Jag tror det kommer att bli jättefint och återkommer med skiss på det. Nu längtar jag tills jag kan sätta igång.