Nybondas

  • Köket del 2: Panelen

    Då lerkliningen inte blev så bra som jag ville så bestämde jag mig för att göra som i de andra rummen och klä väggarna med masonite. Tanken var ju att även ha en bröstning av pärlspont samt bitvis panel ända upp till taket. Då det finns en såg några kilometer bort blev införskaffandet synnerligen lätt. Den låg dock på andra sidan språkgränsen vilket gjorde kommunikationen svårare. Men jag hade ju svärfar med som tolk så det gick bra. Den panel som såldes var av gran, vilket passade mig ypperligt då jag kunde undvika att lacka kvistarna.

    Nybondas kök
    Panelen fick först sättas upp dör eluttagen skulle placeras.

    Panelen målades, mestadels med svärmors hjälp, med Ottossons linoljefärg i en gråblå nyans. Sista strykningen skedde på plats efter de sattes upp. Hela processen blev något komplicerat då jag var tvungen att anpassa mig till elektrikerna från Jeppo Kraft. Kablarna skulle dras innan panelen sattes upp, men installationen måste ske efteråt. Det gjorde att jag fick arbeta på flera ställen samtidigt så att det var klart där infällda uttag, etc. skulle sitta så att de skulle hinna göra det sista arbetet innan semestrar började.

    Mellan skafferiet och det stora skåpet ville jag ha en sittbänk så att man kan sitta och titta på gårdsplanen om man agerar sällskap i köket eller väntar på att det ska puttra klart på spisen.

    Men ett misstag jag gjorde var att börja bygga bänken innan skafferiet var på plats. I och med att inga vinklar är räta och väggen lutar så gick det inte att bygga skafferiet med den konstruktionen, speciellt eftersom jag ville bygga en liten specialkonstruktion. Det var bara att riva bänken och börja med skafferiet istället. Jag ville hålla det så enkelt som möjligt och byggde därför allt i samma pärlspont som väggarna. Det blev en del sågande här då ytterväggen är formad som en båge och det skiljde fem centimeter över en sträcka på 2,55 m. Panelen inne i skafferiet lät jag vara omålad. Kanske låter jag måla den senare i en ljusare kulör om det behövs, men som det blev nu så sparade jag på arbetet. Hyllorna och konsollerna är gjorda av spontat spillvirke och stumpar som blivit över, tacksamt och ekonomiskt.

    Därefter satte bygget av bänken igång igen. Över bänken tänkte jag ha en löstagbar bänkskiva som jag hade över för att kunna utöka arbetsytan vid behov utan att bygga för ljusinsläppet från fönstret. Skivan ville jag förvara på ett smart sätt i närheten så att den inte syns eller är i vägen. Samtidigt ville jag ha ett lock med förvaring i bänken. Ett alternativ var att använda skivan som lock, men då skulle den lätt bli för ofräsch för att tillaga mat på och när man använder den skulle det kunna falla ner mat och andra saker i förvaringslådan. Så jag byggde in den bakom gångjärnen. Det var inte lätt då väggen lutar som mest den nedersta halvmetern, men lösningen blev bra till slut.

    Platsen på bänken verkade passa Valter perfekt så jag slängde snabbt ihop en trappa av spillvirke, mestadels från den rivna bänken. Den blev varken snygg eller säker, men den fungerar för Valter och han gillar platsen.

    I den norra ändan av köket gjorde vi en bröstning med en ljusare tapet över för att få ett ljusare intryck. Vi hade lite mönstrad tapet som vi köpt två rullar av som passade bra för ändamålet. I och med att golvet är ojämnt och jag inte mätte/sågade så bra så blev det väldigt hackigt. För att rätta till det så satte jag upp en skiva och sågade med cirkelsågen efter den. Bakom kylen ville jag inte ha någon bröstning, eftersom listen bara samlar damm, utan panel hela vägen upp. Jag är inte riktigt nöjd med resultatet där och funderar på att bygga in kylen helt istället.

    För att dölja skarvarna i masoniten och ge bättre akustik och ett mjukare intryck tapetserade jag ett lager lumppapp. Det blev oerhört buckligt och jag blev lite orolig att det skulle misslyckas. Det rätade dock ut sig när det torkade, så oron var obefogad och det gick fint att tapetsera.


  • Köket del 1: lerklining

    Sommarens stora projekt har varit köket. Det har funderats, planerats och tänkts länge. Till en början så hade vi inte så bråttom med att skaffa kök, men efter att vi fått barn så vill vi gärna ha ett och slippa springa över på backen så fort man vill ha något att äta. Men problemet är att det inte går så snabbt framåt när det finns en dotter att ta hand om. Så arbetet har främst framskridit under förmiddagsvilan, eftermiddagsvilan och lite på kvällen, vilket har gjort att det oftast endast blivit en till två timmar per dag. I och med att jag är föräldraledig kunde vi dock vara i Österbotten så länge att det sammanlagt blev till något. Men nu har vi till slut ett kök som är väldig hemtrevligt.

    Planen var att lerklina väggarna för att slippa drag, ohyra och få en bra fuktutjämning. Men det är svårt att planera för ett arbete när man är på andra sidan havet, speciellt när man ska ha tag på saker och inte vet vart man ska börja. Jag lyckades i alla fall få tag på en trevlig herre som kunde låna ut en vertikal/tvångsblandare som kunde levereras lagom till att arbetet skulle sättas igång. Svärfar hade vid en biltur sett fin blålera ute på ett fält som höll på att dikas. Han pratade med jordbrukaren som var vänlig att lägga en skopa nära vägen som vi kunde hämta. Under första veckan i juni hämtade svärfar leran medelst traktor och släp vilken han sedan placerade utanför i en prydlig hög utanför köksfönstret.

    Under första veckan kom även blandaren, men ganska snart insåg jag att det inte var en tvångsblandare utan en tombolablandare. Enligt vad jag hade lärt mig så skulle det inte fungera, men eftersom jag inte visste hur jag skulle få tag på en annan så kunde jag inte annat än testa. Det tog fem minuter, sedan gick den mycket slitna drivremmen av. Ajaj. Dock så föll det sig så som det brukar i Österbotten: släkten har en. Några kilometer bort i Jungan så hade svärfars morbror en tombolablandare. Vilket ledde till en resa med släpvagnen dit och ett lån. Sedan var det dags att få tag på fin sand. I ett landskap som Österbotten med så fina sandjordar så borde det inte vara så svårt, men vart ska man vända sig. Efter många om och men så hittade vi ett företag i Jakobstad som hade ett grustag. Vi betalade för en släpvagn sand, men hämtade bara ett par små säckar och for hem.

    Armeringen ämnade jag ta från det gamla fähuset som inte var utgödslat. Vältrampad halm med torr dynga i borde vara bra. Men gödseln var torr och hård och det var svårt att få annat än stora klumpar. Jag provad i alla fall att blanda ihop det jag hade i de proportioner som jag lärt mig. Skam den som ger sig. Sörjan ville inte blanda sig. Jag provade att bara köra leran för att den skulle slå sönder sig själv. Det gick inte. Jag provade med extra vatten som skulle lösa upp klumparna. Det gick inte. Jag försökte dela leran och gödoset för hand. Det tog många timmar och till slut hade jag en liten mängd jag skulle prova använda. Men den var för klumpig och ojämn att arbeta med och det var tungt och arbetsamt att försöka få den att fästa på väggen. Det hela slutade med att jag endast klinade mellan stockvarven och i de största sprickorna. Lite ska det väl hjälpa.

    Vad jag lärt mig är att man nog bör lita på instruktioner om vad som funkar och inte. Det skulle vara roligt att lerklina på riktigt någon gång, men då ska jag ha rätt utrustning så jag har bra material att arbeta med.


  • Härbre

    Ett projekt som vi inte har velat ta tag i har varit det gamla härbret som står på gården. Taket höll på att falla in och det började bli akut att göra något. Först funderade vi på att sälja det för att finansiera resten av vårt projekt. På så vis skulle det inte stå och förfalla när vi inte hade tid och råd att renovera det. Sen funderade vi på att flytta det här på backen så skulle vi få mer ljus till köket men skjuta problemet till någon annan. Men då den gamla bastun skulle rivas och ett nytt hus uppföras på platsen skulle det inte fungera att flytta den dit, då det skulle stå i vägen på den tomten. Det fick helt enkelt stå kvar. Jag tänkte att vi skulle ta takplåten från bastun och snabbt slänga på härbret så kunde vi skjuta problemet på framtiden. Men svärfar var av den åsikten att det borde göras något permanent. Så han tog tag i problemet. Under våren så har betongpannorna åkt av och nytt undertak och läkt kom på plats. Under sommaren har han sedan lagt på tjärade kyrkspån som sedan tjärats en gång till på plats. Under hösten har även härbret målats med röd slamfärg och snart kommer fönster- och dörrfoder upp som står färdigmålade i ladan. Så nu har vi ett snyggt härbre från 1880 på vår gård där vi förvarar våra utemöbler. Taket ska enligt utsago hålla upp till 300 år till, så vi kommer inte behöva göra så mycket mer med det.


  • En liten promenad

    Ja, vi är tillbaka i Jeppo en vecka. Ligger efter med bloggandet. Konstigt nog så blir det inte så många promenader här, men ibland går vi Keppo runt, en lagom lång sträcka.


  • I vår frånvaro

    Det händer mer på vår backe när vi inte är där än när vi är där. Påskens sjuklighet gjorde ju att det inte blev mycket gjort. I vår frånvaro har svärfar satt igång med att snygga till boden och nu är taket på boden på väg att läggas om. Det gamla taket av betongpannor åker av och upp kommer riktiga kyrkspån. Men först ska ruttna delar bytas och det ska lagas.

    I vårvinterns stormar så har även ett fönster i norra kvisten blåst ut, något som har lagats tillfälligt i väntan på sommar. Det händer saker även med grannhuset som ska ligga där bastun låg. Det har grävts och jämnats ut och de sista resterna av Heikas-grunden, den gård som fanns innan Nybondas, bör ha försvunnit. Nu är det bara en månad tills vi är där igen.


  • Tillbaka i Jeppo

    De senaste uppdateringarna har ju kommit lite sent då jag skrev om julen. Jag fick ta mig i kragen och sammanfatta lite snabbt innan jag kom tillbaka hit till Nybondas. Den senaste tiden har varit hektisk då vi haft dop, jag varit i Österrike och sedan fick något aggressivt förkylningsvirus lagom till resan till Österbotten. Jag har legat till sängs och först efter tre dagar kunnat besöka vårt hus.Vi inackorderade oss hos Idas föräldrar istället p.g.a. sjukdomen. Så här dåligt har jag inte mått så länge jag kan minnas. Men nu är jag på bättringsvägen och tänkte fortsätta uppdatera. Under senvintern har Idas syster och fästman rivit bastun och ska jämna till marken för nya huset. I samband med det har elledningarna grävts ner istället för att vara luftburna och går numer inte en omväg via ladan. Det har gjort att elskåpet på vår fasad flyttades enligt min plan in under trappan i trapphuset. Så svärfar har sågat upp ett hål som sedan ska förses med en lönnlucka. Det kommer att bli riktigt bra. Den södra fasaden blir ren och fin utan vita plåtskåp. Den ska bara kompletteras med lite färg i sommar.


  • Hål i taket

    Det blev inte så mycket gjort på huset under julledigheten. Jag lossade dock taklisterna i köket för att förbereda för tvättning och målning av taket. Jag tog även ner skåpet intill spisen. Föga förvånande och lite tråkigt var det dock när jag satta kofoten mot taket och for rakt igenom. Jag tog ett kvastskaft och stötte mot taket och kunde genom hålet som uppstod plocka ut det på vinden. Den gamla takläckan hade fått innertaket att ruttna. Efter lite utgrävningar på vinden kunde jag identifiera det skadade området till 30 x 50 cm. Jag kommer att lämna det som det är, förstärka lite runt om och sätta  en fris av lite bredare brädor runt hela kökstaket som kommer täcka de ruttna delarna. Då slipper jag lappa taket och det kommer förhoppningsvis se ut som det var tänkt så från början.


  • Kalla dagar i Jeppo

    Värmepumpen som vi installerade i somras har gjort vinterns vistelse i Nybondas till en angenäm upplevelse. Trots att den inte värmer det rummet vi sov i så har den sett till att rummen runt omkring har haft plusgrader hela tiden och eldningen har sett till att sovrummet varit varmt. Således har oftast endast en eldning per dag behövts. Men när temperaturen låg under -15 så eldades det två gånger. Bastun från 50-talet är nu riven. Där ska Idas syster och fästman sätta upp en stockstuga och därmed bli våra närmaste grannar. Det kommer att bli trevligt att för Stina att enkelt kunna gå över till moster.


  • Nybondas en gråmulen dag

    En grå dag innan nyår lyste snön upp vårt Nybondas. Frosten hade bitit sig fast i fasaden och snön på taket gled i sakta mak mot kanten tills den likt en glaciär kalvade och rasade ner mot marken.


  • Före-efter

    Montage 2012-2014
    Montage 2012-2014

    Jag skulle visa bild på vårt hur för en kollega och insåg att det är ganska stor skillnad på huset september 2012 och augusti 2014. Än är det mycket att göra. Nya dörren ligger i ladan, men den får vänta tills vi har ett skärmtak eller på något annat sätt löst problemet med att snön faller på trappan och skvätter på dörrbladet. Originalfönstret i trapphuset måste lagas och målas. Elskåpet på utsidan är redan flyttat till ett mindre synligt ställe, så det ska målas där det satt. Men mer om det senare.


  • Köket 2.0

    I väntan på att sätta igång har jag skissat lite på hur jag skulle vilja att nya köket ser ut. Jag skrev lite om vad som hände i somras här. Sen är det ju en fråga om arbetsmängd, kostnader och tid. Vet faktiskt inte alls om det här är realistiskt. Jag har i alla fall utgått från det material vi har och den planlösning som är tänkt. Det är ju alltid en början. Färgen vet jag inte, men jag gillar ljust och grönt.