Så då är vår lägenhet till salu. Jag kommer sakna den. Jag hoppas att någon tar väl hand om den. Men så här fint kan man ha det när man har städat. Bilderna som togs i maj av Jeanette Westberg blev väldigt bra. Snyggt jobbat. Och det är städa och snygga till fram till visningen på söndag som gäller nu.
Foto: Jeanette Westberg www.brocare.se | Annonsen hos mäklaren
Vi for till Jakobstad för lunch. Solen sken på sin väg ner mot horisonten och kastade långa skuggor mot den frusna marken. Om solen nu verkligen kan hävdas ha varit riktigt uppe. Frosten belystes av de sista strålarna. Bilen gick i 80.
En bildkavalkad från sommaren. Förutom kök så blev det ju en hel del småfix, kaffekalas och nästan bäst av allt, elinstallationen. Det underlättar enormt att slippa förlängningssladdar från elskåpet på utsidan och att ha taklampor som man kan slå av och på med en knapp på väggen. Att därtill ha ett kök med kyl, spis och avlopp gör att vi nu kan trappa ner på renoverandet. Något som kan behövas då vi snart har något annat att fokusera på. Men mer om det efter nyår.
Vi ska fira julen i Jeppo. Snart är vi i vårt kära hus igen och nu med en renoverad vedspis i köket.
Utvecklingen av köket under sommaren. Än är det en del att ta tag i men så här i efterhand så inser man att en hel del faktiskt hände.
Mellanbjälklaget i Nybondas består till största delen av sand, en bra konstruktion med ljudisolering och brandsäkerhet. En mindre bra konstruktion när sanden sipprar ner genom takpanelen som bågnar under flera tons vikt. Där taket har varit mest skadat har därför svärfar under senhösten fyllt upp med överbliven spån istället. På så sätt har vi kunnat isolera taket för att undvika värmeförluster och minska risken för kondens i de elrör som installerades i somras. Någon gång i framtiden ska vi isolera hela vinden så vi kan utnyttja den, men det ligger inte inom tioårsplanen.
Min första minnesvärda burgare var vid piren i Sandown sommaren -95. Jag vet inte om det var för att det var mitt första äventyr själv, 15 år och utan föräldrar, som gjorde att den smakade så bra. Men jag minns den som underbart god och den följdes ganska snart av den värsta som jag ätit. Det var på båten mellan Dover och Calaise och burgaren smakade lever.
Några år senare så hamnade jag på Vipsgrillen i Nyköping och åt deras Hawaii-burgare, ett exotiskt inslag i Nyköpings raggarhak. Vi åkte dit i min (mina föräldrars) 240 automat och låtsades smälta in bland folket. Jag tror att raggarna hade lika roligt åt oss som vi hade åt dem.
När jag flyttade till Malmö brukade jag åka och festa på studentnationerna i Lund. Oftast sov jag över hos min vän Gustav som hade en lya nära Max i Lund. Dagen efter var det underbart att strax efter lunch ta den korta promenaden till Max, köpa ett Ultimate cheese-mål och gå tillbaka till lägenheten och slöa. Charmen försvann sedan när Max kom till Malmö.
Sedan många år har jag slutat äta kött. Jag kan inte påstå att jag saknar det, men inte heller att jag har hittat så många veg-burgare som varit speciellt bra. Framförallt inte på lokal och framförallt inte i Finland. Men Cindys i Nykarleby har den bästa vegburgaren jag ätit. Vilken lyx att ett sådant ställe öppnat så nära vårt hus i Jeppo. Jag funderade först på om det var Finlands bästa burgare, sen på om det var Nordens bästa, men det är kanske världens bästa. Nu äter vi där flera gånger varje besök i Österbotten.
Taket i köket var inte bara gulfärgat av nikotin utan flagnade även rikligt. Jag fick skrapa stora delar, något som gav mig ordentligt med mjölksyra. Svärmor tog dock hand om målningen. Dessutom hade ju en vattenskada i taket gjort att det var ruttet i norra ändan och ett 20 cm stort hål.
För att dölja det så gjorde jag en två brädor bred fris runt hela taket. På så sätt ”försvann” hålet under något som ser ut som om det ska vara där. Jag ”fuskade” lite och skruvade upp brädorna och eftersom jag inte tycker skruvskallar är snygga så spacklade och målade jag över dem. Över bröstningen, precis där hålet var fick jag lägga en bräda på väggen för att komma i nivå med panelen. Den västra väggen är inte rak, så när jag försökte lägga en bräda i taket efter den väggen så fick jag en glipa på sju centimeter. Hela väggen är bågformig och jag fick således dela en bräda med en vinklad skarv. Sedan sågade jag en hel bräda snett in sju centimeter i tre meter och sedan ut igen i en meter som placerades utanför. I och med att sträckan är så lång är den svår att fånga på bild. Uttagen för lamporna i fönstren ställde till ett annat problem som fick mig att figursåga ut runda hål och passa in brädan efter dem. Hela frisen blev ett riktigt pilligt projekt och trots motgångar så blev jag nöjd med resultatet.
Då lerkliningen inte blev så bra som jag ville så bestämde jag mig för att göra som i de andra rummen och klä väggarna med masonite. Tanken var ju att även ha en bröstning av pärlspont samt bitvis panel ända upp till taket. Då det finns en såg några kilometer bort blev införskaffandet synnerligen lätt. Den låg dock på andra sidan språkgränsen vilket gjorde kommunikationen svårare. Men jag hade ju svärfar med som tolk så det gick bra. Den panel som såldes var av gran, vilket passade mig ypperligt då jag kunde undvika att lacka kvistarna.
Panelen målades, mestadels med svärmors hjälp, med Ottossons linoljefärg i en gråblå nyans. Sista strykningen skedde på plats efter de sattes upp. Hela processen blev något komplicerat då jag var tvungen att anpassa mig till elektrikerna från Jeppo Kraft. Kablarna skulle dras innan panelen sattes upp, men installationen måste ske efteråt. Det gjorde att jag fick arbeta på flera ställen samtidigt så att det var klart där infällda uttag, etc. skulle sitta så att de skulle hinna göra det sista arbetet innan semestrar började.
Mellan skafferiet och det stora skåpet ville jag ha en sittbänk så att man kan sitta och titta på gårdsplanen om man agerar sällskap i köket eller väntar på att det ska puttra klart på spisen.
Men ett misstag jag gjorde var att börja bygga bänken innan skafferiet var på plats. I och med att inga vinklar är räta och väggen lutar så gick det inte att bygga skafferiet med den konstruktionen, speciellt eftersom jag ville bygga en liten specialkonstruktion. Det var bara att riva bänken och börja med skafferiet istället. Jag ville hålla det så enkelt som möjligt och byggde därför allt i samma pärlspont som väggarna. Det blev en del sågande här då ytterväggen är formad som en båge och det skiljde fem centimeter över en sträcka på 2,55 m. Panelen inne i skafferiet lät jag vara omålad. Kanske låter jag måla den senare i en ljusare kulör om det behövs, men som det blev nu så sparade jag på arbetet. Hyllorna och konsollerna är gjorda av spontat spillvirke och stumpar som blivit över, tacksamt och ekonomiskt.
Därefter satte bygget av bänken igång igen. Över bänken tänkte jag ha en löstagbar bänkskiva som jag hade över för att kunna utöka arbetsytan vid behov utan att bygga för ljusinsläppet från fönstret. Skivan ville jag förvara på ett smart sätt i närheten så att den inte syns eller är i vägen. Samtidigt ville jag ha ett lock med förvaring i bänken. Ett alternativ var att använda skivan som lock, men då skulle den lätt bli för ofräsch för att tillaga mat på och när man använder den skulle det kunna falla ner mat och andra saker i förvaringslådan. Så jag byggde in den bakom gångjärnen. Det var inte lätt då väggen lutar som mest den nedersta halvmetern, men lösningen blev bra till slut.
Platsen på bänken verkade passa Valter perfekt så jag slängde snabbt ihop en trappa av spillvirke, mestadels från den rivna bänken. Den blev varken snygg eller säker, men den fungerar för Valter och han gillar platsen.
I den norra ändan av köket gjorde vi en bröstning med en ljusare tapet över för att få ett ljusare intryck. Vi hade lite mönstrad tapet som vi köpt två rullar av som passade bra för ändamålet. I och med att golvet är ojämnt och jag inte mätte/sågade så bra så blev det väldigt hackigt. För att rätta till det så satte jag upp en skiva och sågade med cirkelsågen efter den. Bakom kylen ville jag inte ha någon bröstning, eftersom listen bara samlar damm, utan panel hela vägen upp. Jag är inte riktigt nöjd med resultatet där och funderar på att bygga in kylen helt istället.
För att dölja skarvarna i masoniten och ge bättre akustik och ett mjukare intryck tapetserade jag ett lager lumppapp. Det blev oerhört buckligt och jag blev lite orolig att det skulle misslyckas. Det rätade dock ut sig när det torkade, så oron var obefogad och det gick fint att tapetsera.
