Jag ska till SSWC trots att jag inte vann tävlingen. Det gjorde nämligen loggan här bredvid. Nu har jag sammanställt en lista på saker jag ska ha med till Tjärö nu i morgon. Undrar om det är något jag glömt…
Det är en lyx att ha ett sommarhus. Nackdelen är att man inte kan vara där hela tiden. Men det är en fördel också. Jag kan förstå att folk går helt upp i sina projekt och har svårt att tänka på annat. Då är det bra att tvingas komma ifrån ett tag. Om jag ska vara ärlig så började jag känna mig ganska matt fredagen den sista veckan. Den sista kvällen i Jeppo tog Ida och jag med en öl och promenerade runt i trädgården och tittade på huset och vad vi gjort. Men det börjar redan klia i fingrarna att fortsätta. I september tar vi en jobbhelg!
Södra kammaren ska bli vårt sovrum och det första rummet vi fixar. Väl inrökt och med nikotingul yta på allt så är det mycket att göra. Under påsken fick vi ut mycket av lukten när vi tog ut tapeter och masonite, men den kom tillbaka när det bommades igen fram till sommaren. Nu under sommaren har det stått utan fönster och luftat ordentligt, Ulla har tvättat taket med linsåpa och lukten försvann nästan.
Jag tänkte först att vi skulle lerklina väggarna eftersom det var mycket som talade för det. Det blir bättre brandsäkerhet men inte så kalla väggar som med gips. Det blir fuktbuffrande, något jag tror är bra när huset står ouppvärmt. Det är billigt och det tätar mot drag. Men på grund av tiden och eftersom jag inte vet var man får tag på linhalm samt att det är så mycket arbete så har jag övergett idén. Gips vill jag inte ha eftersom det är skört, finns mögelrisk i pappret. Visst finns det gips utan mögelpapp, men det känns inte så bra om det innehåller gifter. Spånskivor vill jag inte ha eftersom det kan finnas risker med limmet. Det som återstår är då Tretex eller masonite. Eftersom masoniten som suttit på väggarna har hållit så länge utan att skada huset så föll valet på det. En annan fördel var att material fanns på Finskas som ligger ett par kilometer från huset.
Tidigare har man satt kalkbruk mellan stockfogarna (såten) och jag funderade på varför. Sen kom jag på att mössen inte gillar kalk. Hur det är i brukform vet jag inte, men det hindrar dem ju från att springa i väggarna rent fysiskt. Så jag bestämde att jag skulle fylla på med bruk där det trillat bort.
Väggen mot Selmas Kammare som vi rivit för att ta bort röklukten ska byggas upp igen, men för att undvika att den fungerar som en trumma och för att ljudisolera den lite bättre så tänkte jag använda lumppapp. Lumppapp finns inte i Finland. I alla fall inte på de ställen jag besökte i Jakobstad och Nykarleby och ingen verkar veta vad jag pratar om. Men som det mesta med renoveringen så finns det i närheten. I ett uthus fanns tillräckligt begagnad papp för att täcka väggen. För att isolera lite extra så satte vi även ett lager tidningar innanför mot regelverket. Dörren som vi ska ha in till Selmas Kammare kommer vi inte få klar på ett tag, så vi kommer att sätta igen hålet och isolera väggen tillfälligt i september för att kunna sova där i jul.
Nästa steg blev att måla taket, en uppgift som Ulla tog på sig. Två strykningar tog det. Att taket blev så fint är helt hennes förtjänst.
Ett arbete som har tagit mycket tid. Så här i efterhand hade det kunnat effektiviseras, både arbetsmässigt och logistiskt. Jag tänkte inte ta ner alla fönsterfoder, utan renovera en del på plats. Bäst hade varit att ta ner alla, märka upp, borsta och ställa i rad för att sedan ta ett i sänder och skrapa. Färdigskrapade i ny rad och sedan samma procedur vid målningen. Men det är lätt att vara efterklok. Vi fick i alla fall god hjälp med skrapning och målning av svärmor Ulla, faster ”Docka”, Lina och Greta. Klart är i alla fall att när de väl kom på plats igen på den nymålade, röda väggen så lyfte det huset karaktär enormt.
Lite tur får man ha. Det är inte lätt att vara nybörjare på byggnadsvård. Speciellt inte när projektet befinner sig i ett annat land och inte när språket mest är finska och facktermerna på svenska skiljer sig. Då är det svårt att hitta det man ska. Men när man söker på det man vill ha så hamnar man oftast på Lundagårds eminenta webbshop. Och svenskfinland är litet. Det visade sig att Ida känner ägarna Aja och Christian sedan tonåren. Så vi blev hembjudna och fick komma och titta på deras husprojekt. Ett enormt arbete, men fint blir det. De bjöd på kaffe och underbar paj och timmarna bara flög iväg.
Vilodag. Villan. Vatten. Valter. Väldigt skoj. Valter lärde sig plocka upp bollen från vattnet, något som är svårt när men inte vill blöta nosen. Han insåg att man inte behöver använda tassarna utan kan ta den med munnen direkt.
Ett av de mer skadade delarna av huset var det stora fönstret på södra fasaden. Först hoppades jag att jag bara skulle kunna såga bort det ruttna på karmen och laga den på plats. Men efter en undersökning så insåg jag att stocken under var rutten och att karmen var kraftigare skadad än vid första anblicken. Så jag bestämde mig för att ta ner hela härligheten och se hur det stod till.
Det var inte lätt att få bort karmjärnen med tilläggsisolering (usch!) och panel på utsidan och hårt packad halm som isolering runt om. Det senaste fönsterbytet var på 20-talet, så fönstren är relativt nya ( bara nästan 100 år). När väl karmen var nere så tog jag hjälp av Viking Back som gjorde ett nytt bottenstycke och lagade toppstycket. Under tiden tog svärfar Jan-Ola och jag tag i lagningen av stocken. Jan-Ola tog motorsågen och sågade bort de ruttna delarna varpå vi skruvade på brädor med lindrev mellan för att de ska hålla tätt.
På sidorna av karmen satt varsin rejäl bräda istället för att använda en gåt-konstruktion, Jag hade föredragit gåt och svärd av stabilitetsskäl, men om det hållit i 100 år så bör konstruktionen fortsättningsvis hålla. Vi var dock tvungna att byta dessa trästycken eftersom nederkanten var rutten och hålet fått andra dimensioner på grund av den ruttna stocken och lagningen. Samtidigt passade jag även på att dreva lite extra med lin i alla springor.
Trots att Viking bara hade fått de trasiga delarna att gå på så gick det lätt att sätta ihop karmen igen. Delarna gled in i varandra med perfekt motstånd och endast några lätta slag med klubban. Riktig hantverksskicklighet. Sen var det bara lyfta upp den och täta runt om. Jag fuskade lite med att fylla ut med Tretex eftersom utrymmet mellan vägg och karm var så ojämnt och stort att det skulle gått åt så mycket lindrev. Eftersom vi inte hann klart med fönsterbågarna så valde vi att sätta igen fönstret med en masonite-skiva och plast. Men jag hoppas att jag under vårt besök i september hinner kitta och måla fönstren ett varv. Förhoppningsvis kan de sättas in innan jul.
Min längsta semester är slut. Fyra veckor byggnadsvård och renovering har kommit till sin ända och första dagen på jobbet har varit ett faktum. Jag trodde vi skulle kommit lite längre, men hade inte förväntat mig att vi skulle få så mycket gjort. Vädret har i och för sig gjort sitt. Den österbottniska sommaren har varit kallare än vanligt, något som gjort det ok att kroppsarbeta. Men vi skulle inte kommit så långt utan alla hjälp av släkten i allmänhet och Idas föräldrar i synnerhet som hjälpt till med målning, skrapning, snickeri, stöd och uppmuntran. Det kommer att komma lite inlägg från projektet senare när jag har skrivit lite mer om vad som hänt. Ida och Valter är kvar i Finland i några dagar, så det är lite tomt här.
Nu har jag i alla fall gjort första arbetsdagen och försöker intensivt förlänga semesterkänslan. Vår blomvakt har gjort ett bra jobb och hela balkongen prunkar. Den första tomaten har mognat och ruttnat. Jag har tagit mig ett glas 10-årigt portvin som jag fått i present och njutit av den i den ljumma julikvällen.
Idag tog vi en paus på eftermiddagen och åkte till Nykarleby för att handla. På vägen hem köpte vi hämtmat och åkte till villan (sommarstugan på finlandsvenska) för att svalka oss och låta Valter leka av sig. Han har verkligen börjat gilla vatten denna sommar.
Vi har en fin trädgård börjar jag upptäcka. Efter att ha slagit mycket med lie så börjar man se lite vad som finns. Häromdagen hittade jag åtta, eller om det var nio röda vinbärsbuskar. De tre/fyra svarta vinbärsbuskarna fick lite stryk av lien, men jag har rensat runt dem så de ska få lite ljus och kunna återhämta sig. Förutom det har vi ju tre äppelträd som verkar få mycket frukt och tre rabarberplantor. De flesta prydnadsväxterna har det svårt mot allt ogräs, men en del liljor, rosenbuskar och akvileja titttar upp och syrénerna tar för mycket plats. Den stora häggen åkte igår. Bara det gjorde att det blev mycket ljusare.
Det har varit svårt att få tag på linoljesåpa här i Finland. Det verkar som om den mesta importeras från Sverige. När jag försökte köpa på Lundagård under loppisracet så var det slut och det finns inte i vanliga affärer. Till slut beställde vi från antiikkiverstas.com och fick det skickat till oss. Och nog var det värt allt besvär. Bilderna talar sitt tydliga språk. Svärmor är helt såld och såpan verkar gå att använda till det mesta. Ett ord jag lärt mig på finska i sommar har därmed blivit ”Pellavaöljysaippua”.
