Under Påsken så tog vi oss en promenad på holmen för att se på avverkning av några träd. Jag hade kameran med och passade på att ta några vårfoton.
Blog
-
Råsta Östergård
Gammal bild på mitt barndomshem. Jag är som de flesta Stockholmare inflyttad. De första nitton och ett halvt åren av mitt liv bodde jag i ett hus på den Sörmländska landsbygden mellan Nyköping och Norrköping i utkanten av bergskedjan Kolmården. När jag var liten tyckte jag att huset var fint men såg ut som ”en liten tjockis” med plirande ögon. Men det blev min definition av hus och jag tyckte mycket om det. När jag sedan fick veta att huset var mycket gammalt blev jag tämligen förundrad. Huset med sina storblommiga 70-tapeter och plastgolv utstrålade inte alls den gedigna estetik som man kunde förvänta sig av hus som passerat 100-årsstrecket. Vilka faktorer som påverkade de val mina föräldrar gjorde när huset renoverades i slutet på 70-talet vet jag inte, men mycket var påverkat av den tidens trender och tankar. Jag klandrar ingen för besluten som togs då och vet inte vad på huset som ändrats i tidigare renoveringar, men kan tycka att det är tråkigt att de inte anpassade renoveringen till husets ålder och lyfte fram dess charm.
Bild från 1899 Flera av valen var rationella vid den tiden och det är svårt att i efterhand veta om de var ekonomiska. Till exempel var tilläggsisoleringen var effektiv och huset slukade inte mycket energi enligt pappa, men undrar hur huset egentligen mår idag efter 35 år i en svettig gullfiberjacka.
Hur gammalt huset är kommer jag inte ihåg, men jag hittade gårdsnamnet på nätet med året 1730. Mitt emot huset fanns rester av en ladugård. Flygfotohistoria har en bild från 50-talet där den syns. Den revs innan 50-talet men en en stor hög som en gång varit körbro och resterna av foderborden fanns kvar. Som barn fann jag mycket nöje i att fantisera hur det en gång såg ut. Tidigare fanns även ett magasin som syns tydligt på denna bild från Svenska Aerobilder men som brann upp innan mina föräldrar flyttade dit. När ruinen jämnades till en plan yta i runt 1990 försvann lite av min barndom med den.
Karta över Råsta by Hela kullen vi bodde på utgjorde tidigare Råsta By med tre gårdar, Östergården, Norrgården och Mellangården vilka hade ett trettiotal hus/uthus innan storskiftet flyttade gårdarna. Det ska finnas en karta med alla hus på någonstans i Råsta Västergård som är den stora gården på kullen bredvid där min pappa jobbade under ca. 30 år av sitt arbetsliv. Jag hittade ett par kartor på lantmäteriets sida med historiska kartor, undrar om det är samma.
Vid 18 års ålder fick jag en gammal bild på huset och föll mycket på plats. Den underbara glasverandan, de högre sexdelade fönstren, de vita knutlådorna, de nätta proportioner som huset hade utan tilläggsisoleringen gjorde att allt stämde. Innan vi flyttade vårvintern 2000 passade jag på att ta några bilder av huset som ni ser nedan.
Efter en sökning på google fann jag bilder från 1899, 100 år innan vi flyttade, på Västarvets hemsida av mitt barndomshem. Varför dessa dyker upp på en sida från Västsverige vet jag inte, men man kan anta att fotografen hade anknytning dit. På dessa bilder har inte huset de sexdelade fönstren, så man undrar om den jag fick är 20-tal. Tillsammans med denna bild fann jag även bilder från baksidan upp mot byn från samma årtal.
Nu har även det gamla stallet/hönshuset på andra sidan vägen rivits och jämnats med marken. Trots att det var 14 år sedan jag och mina föräldrar flyttade kan jag fortfarande sakna Råsta Östergård med plommenskogen, det Sörmländska landskapet, den lantliga idyllen och alla fina minnen.
-
En ursäkt
Inspirerad av Rävjägarns skarpsynta betraktelser skrev jag för ett tag sedan ett något samtidskritiskt inlägg. Vad jag då glömt är den frånvaro av anonymitet som landsbygden har. År som stadsbo har satt sina spår. Jag fick en kommentar, något jag uppskattar mycket, men i och med att den låg i ett bildspel och jag ansåg att frågan var så pass viktig så har jag valt att lyfta den i ett eget inlägg. Jag anar en viss sarkasm i kommentaren och ämnar inte besvara med samma mynt. Personen i fråga har valt att inte skriva sitt riktiga namn och jag kan därför inte ge en personlig ursäkt.
Hur har Jeppo klarat sig i alla år utan dessa uppmuntrande kommentarer och sakutlåtanden & fotografier tagna av folks hus och gårdar som exponerats på nätet?? Husexperten, som kommer från den kungliga huvudstaden har omdöme!! – Kalle AnkaTill anonym JeppoboDet var absolut inte meningen att hänga ut någon eller någons hem. Du har självklart all rätt att ifrågasätta mig som självutnämnd husexpert och estetisk elitist och har förmodligen större anledning till det än jag har till att kritisera ditt hem. Jag är endast är en glad amatör och utgår därmed främst från mina egna estetiska åsikter och tankar om resurshushållning. Jag är ingen bakåtsträvare som tror att det var bättre förr, men anser att den ackumulerade kunskapen och värde som historien gett oss bör tas till vara. Jag vill inte säga åt folk eller påstå vad som är rätt eller fel, däremot så hoppas jag att jag kan visa på de värden som jag (som utomstående?) ser i din vackra bygd. Jag försöker vara mycket noga med integritet och är noggrann med att fråga innan jag publicerar namn eller bild på personer men hade inte en tanke på att hus är hem och hem är så pass personliga.Jag har inte tillräcklig bakgrund eller fakta för att kunna avgöra om de beslut som tagits angående nybyggnation, renovering eller rivning var rätt beslut utan ser det endast ur mitt personliga perspektiv. Det är självklart många faktorer som spelar in. I Sverige är vi inte bättre på ta upp de här problemen. Själv är jag uppvuxen i ett hus från sent 1700-tal på den sörmländska landsbygden som renoverats under senare delen av 1900-talet utan känsla för proportioner och husets historia, det var mitt hem under 19 år och ett gott sådant.Jeppo har klarat sig och skulle klara sig fint utan mig och jag ser det som en ynnest att få tillbringa så mycket tid där som jag gör då jag näst intill förlorat kopplingen till landsbygden. Jag har tillbringat fler somrar i Jeppo än år i Stockholm och ämnar spendera mycket tid där framöver och hoppas att jag kan undvika att trampa folk på fötterna. Under påsken är vi där igen och du som kände dig förolämpad är välkommen på en kaffe så får du se att jag inte är så rabiat. Annars kan du stoppa mig när jag är ute och promenerar med min gris så kan vi prata.PS. Om någon vill att jag tar bort någon bild på min site är ni givetvis välkomna att kontakta mig.
-
Illustration till block
Efter en fika på jobbet bestämde vi att vi skulle göra block med eget tryck. Uppdraget att göra en illustration föll på mig. Resultatet kan ni se nedan.
-
Valter i studion
Då var det dags igen. Vet inte för vilken gång i ordningen, men i och med att jag ändå skulle plåta av lite saker så passade jag på att ta några bilder på Valter. Denna gång utan blixt, men med inställningsljuset på och med persiennen öppen. Lite äckligt blandljus alltså, men det filtrerade jag bort i Lightroom. Så kan man göra… Sessionen blev kort eftersom jag inte hade något godis, men fin är han, min vovve.
-
Gallring på backen
En stor sak som hänt under vårvintern (hur mycket man nu kan kalla det vinter) är att hela backen har gallrats och många stora träd nu fällts. Det har därmed blivit ljusare och luftigare och alla små hus ska syns nu bättre. Det kommer att bli mycket spännande att se hur det ser ut. Bland annat har den jättestora björken ner mot vägen som var i dåligt skick ha fällts. Enligt utsago liknar den nu en krokodil. Förhoppningsvis har även gallringen gjort att wifi-signalerna har lättare att ta sig fram så vi kan få internet i huset. Om en månad åker vi dit över påsk.
-
Norrändan
Vi viste redan tidigare att det skulle uppstå en hel del överraskningar med huset. Både negativa och positiva. I och med vattenskadan i norra ändan har vi varit tvungna att riva väggen mellan kök och kammare och byta ut golvet.
Trots lagat tak och fönster så var det fukt i masoniten. Tapeten och stockväggen var dock torra. I samband med det passar vi på att isolera golvet genom att lägga en trossbotten och fylla på med sågspån med kalk för att håll mössen borta. Under julen fann vi även att fler stockar, både i väggen mot gamla farstun samt, något som vi misstänkt, i norrväggen. Eftersom norra väggen hade sina brister samt att masoniten buktade så mycket blev valet att riva ut inneväggarna in till stocken även här.
I nordvästra hörnet så var både stocken och tapeten torra, men masoniten mellan var fuktig och tung, trots att taket lagats och fuktinsläppet åtgärdats i somras.
Problemet verkar ha funnits redan tidigare då jag hittade ett diagonalt snitt genom tapet och masonite där man spikat fast kanterna för att få ner en buktning. Dock så hade ju inte orsaken åtgärdats… Men det hoppas vi att vi gjort nu.
Mellan fönstren i norra ändan satt det ursprungliga fönstret. Andra överraskningar vi fann bakom tapeten var det gamla norrfönstret mitt på väggen. Det två fönster som sitter där nu är ditsatta på 20-talet i och med renoveringen. Öppningarna har inte spår efter tidigare fönsterproportioner, men det beror alltså på att det endast fanns ett fönster mellan dem. När rummet delades på 20-talet och fönstren byttes brydde man sig inte om att ta ner taklisten som gick rakt igenom väggen.
Lagret närmast stocken bestod av tidningar som mössen gått hårt åt. Men på ett ställe kunde man läsa texten på en tidning. Genom notis om rysk-japanska kriget och en annan om splittring mellan kyrka och stat i Frankrike kan man lista ut att de sattes upp runt 1905. Vi har sparat de lager vi kunnat av alla tapetlager och alla lager ska in bakom väggen när vi gör nya ytskikt igen så att kommande byggnadsvårdare kan få upptäcka alla fina tapeter som suttit på väggarna.
Svärfar har slitit hårt med att lägga trossbotten som vi ska isolera med sågspån med kalk som ska hålla gnagarna borta. Innan har det bara varit plankgolv mot källaren, något som borde vara en stor energitjuv.
Vi kommer förmodligen inte sätta upp väggen igen eftersom vi gillar det stora rummet och att det blir så ljust. Golvet som redan ligger ute i ladan är av breda, spontad granbrädor. Vad rummet kommer att användas till får framtiden utvisa.
Igår när vi pratade med Jeppo så fick vi veta att väggen är klar och de nedre stockar som var ruttna nu är bytta. Det roliga är att vi inte vet riktigt när det skedde, men förmodligen under de senaste två veckorna. Hantverkarna har varit där när de ändå varit i trakten, gjort ett bra jobb och sedan givit sig av. Det ska bli skoj att se hur lagningen ser ut.
-
Hus i Jeppo
Sista dagen innan jag åkte hem från julvistelsen så gick jag Jeppo runt för att rasta Valter och mig inför den långa resan hem. Jag fascineras mycket av alla vackra gamla hus som står och förfaller och av de som har byggts på 70- och 80-talet, inte allt för sällan precis bredvid det gamla.
När de äldre husen byggdes var åkermarken viktig och husen placerades i skogsbryn eller på holmar, vilket fick dem att vackert smälta in i landskapet. Husen som byggdes intill den gamla gården har därmed kvar en naturlig plats och det gamla bostadshuset är oftast rivet eller står och förfaller. Praktiskt med alla moderniteter? Ja. Vackert? Nej. Till viss del kan jag förstå dessa ingrepp och nybyggnationer när kraven på bekvämligheter ökar och boende ändå kräver moderniseringar.
Ur resurssynpunkt är det då ett bättre alternativ att renovera hus. Tyvärr skedde detta under 70- och 80-talen allt för ofta med panoramafönster och tilläggsisolering med resultatet att proportionerna försvunnit och de ser ut som överviktiga paddor. De är inte vackra, men inte samma slöseri.
De hus som byggs idag har sällan denna placering, något som sticker i ögonen på mig. De nya enplanshusen blir ofta utkastade på en åkerplätt utan hänsyn till omgivningen. En förklaring är förstås att man inte längre har något behov eller koppling till uthusen i och med att bondgårdarna inte används längre. Men det är konstigt att man inte ser värdet i det gamla utan väljer att bygga nytt, trots ett gammalt hus redan står där på en vacker plats.
Uppdaterat: Jag ber om ursäkt.
-
Julresa 2013
Liten tillbakablick på vår julresa till Jeppo. Eftersom Viking Amorella gick på grund innan jul fick vi ta dagsbåten till Åbo. Problemet med dagsbåten är att man måste sysselsätta sig, på nattbåten så kan man ju sova. Men det gick ganska bra och vi sov över i Åbo eftersom vi egentligen hade passat in ett tåg som gick på morgonen.
När vi äntligen kom fram efter ett och ett halvt dygn så fick vi äntligen se vårt fina hus.
Julafton i Jeppo.
Nyårsafton.
-
Fönsterrenoveringskurs på Skansen
I lördags gick jag på fönsterrenoveringskurs på Skansen. Det var lärorikt, trots att jag var lite mer erfaren än övriga deltagare. Jag har ju läst en massa böcker och även kittat ett par fönster, något som underlättade. Det känns framförallt skönt att få lite praktiska tips och lite av lärdomarna bekräftade. Några av de saker jag lärde mig så var tipset att använda krita för att rengöra glaset samt att det är onödigt att lägga en kittfals. Jag fick även veta att jag kanske har gjort fel när jag varmoljade bågarna då oljan kan börja tränga ut ur träet när solen ligger på och därmed få färgen att lossna. Men det får sommaren utvisa.
Kursen avslutades med en rundtur på Skansen, men det var snöblandat regn och blåste hårt. Det kan vara anledningen till att jag nu ligger hemma med hosta.
-
Alla hjärtans dag
Valters första kärleksmöte under trappan. Valter önskar en fin Alla hjärtans dag med en bild från det förflutna. Bilden visar en ung och förskräckt Valter under en tête-à-tête under trappan med den äldre och mer erfarna Hedvig. Besök på Jargongs Kennel 2012.
