Lite tur får man ha. Det är inte lätt att vara nybörjare på byggnadsvård. Speciellt inte när projektet befinner sig i ett annat land och inte när språket mest är finska och facktermerna på svenska skiljer sig. Då är det svårt att hitta det man ska. Men när man söker på det man vill ha så hamnar man oftast på Lundagårds eminenta webbshop. Och svenskfinland är litet. Det visade sig att Ida känner ägarna Aja och Christian sedan tonåren. Så vi blev hembjudna och fick komma och titta på deras husprojekt. Ett enormt arbete, men fint blir det. De bjöd på kaffe och underbar paj och timmarna bara flög iväg.
Ett av de mer skadade delarna av huset var det stora fönstret på södra fasaden. Först hoppades jag att jag bara skulle kunna såga bort det ruttna på karmen och laga den på plats. Men efter en undersökning så insåg jag att stocken under var rutten och att karmen var kraftigare skadad än vid första anblicken. Så jag bestämde mig för att ta ner hela härligheten och se hur det stod till.
Det var inte lätt att få bort karmjärnen med tilläggsisolering (usch!) och panel på utsidan och hårt packad halm som isolering runt om. Det senaste fönsterbytet var på 20-talet, så fönstren är relativt nya ( bara nästan 100 år). När väl karmen var nere så tog jag hjälp av Viking Back som gjorde ett nytt bottenstycke och lagade toppstycket. Under tiden tog svärfar Jan-Ola och jag tag i lagningen av stocken. Jan-Ola tog motorsågen och sågade bort de ruttna delarna varpå vi skruvade på brädor med lindrev mellan för att de ska hålla tätt.
På sidorna av karmen satt varsin rejäl bräda istället för att använda en gåt-konstruktion, Jag hade föredragit gåt och svärd av stabilitetsskäl, men om det hållit i 100 år så bör konstruktionen fortsättningsvis hålla. Vi var dock tvungna att byta dessa trästycken eftersom nederkanten var rutten och hålet fått andra dimensioner på grund av den ruttna stocken och lagningen. Samtidigt passade jag även på att dreva lite extra med lin i alla springor.
Trots att Viking bara hade fått de trasiga delarna att gå på så gick det lätt att sätta ihop karmen igen. Delarna gled in i varandra med perfekt motstånd och endast några lätta slag med klubban. Riktig hantverksskicklighet. Sen var det bara lyfta upp den och täta runt om. Jag fuskade lite med att fylla ut med Tretex eftersom utrymmet mellan vägg och karm var så ojämnt och stort att det skulle gått åt så mycket lindrev. Eftersom vi inte hann klart med fönsterbågarna så valde vi att sätta igen fönstret med en masonite-skiva och plast. Men jag hoppas att jag under vårt besök i september hinner kitta och måla fönstren ett varv. Förhoppningsvis kan de sättas in innan jul.
Vi har en fin trädgård börjar jag upptäcka. Efter att ha slagit mycket med lie så börjar man se lite vad som finns. Häromdagen hittade jag åtta, eller om det var nio röda vinbärsbuskar. De tre/fyra svarta vinbärsbuskarna fick lite stryk av lien, men jag har rensat runt dem så de ska få lite ljus och kunna återhämta sig. Förutom det har vi ju tre äppelträd som verkar få mycket frukt och tre rabarberplantor. De flesta prydnadsväxterna har det svårt mot allt ogräs, men en del liljor, rosenbuskar och akvileja titttar upp och syrénerna tar för mycket plats. Den stora häggen åkte igår. Bara det gjorde att det blev mycket ljusare.
Det har varit svårt att få tag på linoljesåpa här i Finland. Det verkar som om den mesta importeras från Sverige. När jag försökte köpa på Lundagård under loppisracet så var det slut och det finns inte i vanliga affärer. Till slut beställde vi från antiikkiverstas.com och fick det skickat till oss. Och nog var det värt allt besvär. Bilderna talar sitt tydliga språk. Svärmor är helt såld och såpan verkar gå att använda till det mesta. Ett ord jag lärt mig på finska i sommar har därmed blivit ”Pellavaöljysaippua”.
I onsdags var vi på hembygdsmuseet och fann en historisk modell av backen med vårt hus. Där syns även Idas farmor och farfars hus, men föräldrarnas hus är inte med eftersom det är byggt -94 och dessutom hamnar utanför modellen. Tyvärr speglar sig taket lite mycket, men jag ska fotografera det utan glasskiva någon gång.
Vi har hittat en dörr i ett av Gammelstugans uthus som vi tänkte sätta mellan Södra Kammaren och Selmas Kammare. Nackdelen blir att det kanske kommer att kännas som om det blir fler genomgångsrum, men det blir fint när rummen ligger i fil från södra till norra ändan.
Södra kammaren närmast, Selmas kammare, Gamla farstun och Norra kammaren längst bort.Denna dörr fann vi i ett av uthusen vid Gamlastugan. Vi ska ha den här så att alla rummen ligger i fil.
Det är roligt att arbeta. Det är som när man var liten och ute och lekte. Man vaknar, äter och går ut. Helt plötsligt är det fika eller lunch, lika snabbt vill man ut och fortsätta. Man kan nästan inte vänta att få fortsätta där man var. Det påminner ganska mycket om när man byggde kojor i skogen. Men skapar något, något som man kan vara i, planera och göra som man själv vill. Det här projektet är bara lite större, men det är lite som att leka vuxen. Det är vi själva som bestämmer hur det ska vara och vad vi ska göra. Det tar tid. Det är mycket att göra. Men vi ser resultat av vårt arbete snabbt och det gör det roligt. Varje minut jag lägger ner ser jag att det går framåt och målet, att fortsätta med nästa projekt på huset, kommer allt närmare. Ett evighetsarbete där målet med arbetet är att få fortsätta att skapa, att få ett ställe efter vår egen smak. Och när huset går att bo i, då finns ju alltid den övervuxna trädgården med alla sina överraskningar…
Det tog en vecka och gick åt ca 75 liter färg. Nu är huset rödfärgat och det gör stor skillnad. Det som har gjort att det tagit extra tid är att vi har tagit ner nästan alla fönsterfoder för skrapning och målning. Dessvärre hittade vi lite negativa överraskningar bakom fodret. På ena fönstret i norrändan var det ruttet ovanför och under och i köket i norra änden var det fortfarande fuktigt ovanför fönsterkarmen. Fukten kom från det trasiga vindsfönstret och har gått genom väggen ner. Stora delar av timret i vindsväggen är ganska ruttet. Men det har torkat ner till 2 decimeter ovanför köksfönstret sedan taket lagades. Inga saker som inte går att fixa. Vi har även gjort första varvet vitfärg på vindskivorna. Med tanke på vädret så verkar det som om det blir inomhusarbete nästa vecka.
Jag hade tänkt att uppdatera lite oftare, men hela dagarna går åt till slipning, skrapning och allmän planering. Men nu är det dags. Som vanligt blir det mest bilder. Här kommer en rapport från första veckan i alla fall.
Idag började arbetet på riktigt med att skruva bort den gamla elcentralen och ta bort lite ledningar. Innanfönstren har åkt ut och ytterbågarna har jag börjat lossa och demontera. Jag har även tagit ut innanfönstren och märkt upp dem. Efter att ha upptäckt att vissa fönster är lite mer arbete på än väntat blev jag lite modfälld, men mest var det nog energibrist. I morgon fortsätter jag med nya krafter.
Häromdagen pratade vi med mina svärföräldrar om målningen av huset. Svärfar är snäll och ska börja grundmåla de nya trädelarna. Jag har funderat mycket på val av färg. Det är ett litet problem att ha ett hus i ett land där jag inte förstår det mest använda språket. Jag har ingen koll på färg- och byggbutiker i Finland och hemsidorna är på finska. Men jag har hittat Lundagård och de verkar ha det mesta som kan behövas vid byggnadsvård. Men så vill jag ju inte att svärföräldrarna ska behöva åka en massa extra när de hjälper till så mycket ändå. Klart är i alla fall att vi ska använda linoljefärg för att måla det knutar, fönster etc. Så var de köper färgen får de välja själva. Huset verkar aldrig ha målats med några plastfärger och naturen har gjort sitt med förarbetet, så det bör gå hyffsat enkelt att måla. Men mycket att göra med att laga bottenstycken och trädelar som ålder och väder har gjort sitt med.
Annars pratade vi en del om vad som händer i trädgården nu. Vi vet ju inte riktigt vad som finns där och vad som kommer upp när vi börjar röja i den. Det vi vet är att det finns rabarber, äpplen och för mycket hallonsnår. Jag önskar att jag kunde vara där nu och se alla syrener som står i full blom, men vi har fått fina bilder på hur det ser ut nu. Nu är det bara 24 dagar kvar tills vi tar båten kan vara där en månad.
Under rivningsarbetet har vi hittat många tapetlager och vackra gamla tapeter. Ett beslut vi tagit är ju att ta bort masoniten (som var fuktskadad och bucklig på många ställen) och därmed så måste vi riva bort många lager tapet. Jag har tänkt att vi lägger in bitar med så många lager som möjligt under det nya ytskiktet så att kommande generationer kan se hur det har sett ut tidigare. Vi har inte kommit fram till vad vi ska ha för ytskikt än, men just nu lutar det åt skivor av linfiber som tapetseras med lumppapp och sedan måla med linoljefärg. Då kan vi lägga tapetbitar under linskivorna utan att det syns utifrån och får dessutom ett jämnt underlag. När vi sedan känner att vi har råd och tid kan vi tapetsera med finare tapet ovanpå. Alternativt är att vi tapetserar direkt om vi kan komma överens om en tapet som vi båda gillar och har råd med.
