Efter att ha funderat på saken så tog vi vårt pick och pack och for till Jeppo för att se på huset invändigt. Själva huset är underbart och jag hade själv insett läget på kullen för flera år sen. Huset ligger på en av Jeppos högsta kullar (säkert 10m hög) och har sol nästan dygnet runt på sommaren. Ljuset på syd/väst sidan är otroligt vackert och de stora fönstren släpper in mycket ljus.

Nu hade vi fått nycklar och skulle få en hel helg att titta på ”rucklet” för att kunna fundera och komma fram till om det var värt allt besvär. Den södra ändan var grundligt inrökt trots att ingen bott där sedan -98. Vi trodde att denna ända skulle vara i sämst skick, men efter att ha insett att den norra ändan var vattenskadad och köksgolvet i princip inte gick att gå på så insåg vi att så inte var fallet.

Taket som såg illa ut från utsidan oroade mig en hel del. Vattenskadorna på övervåningen var inte så illa som man skulle kunna förvänta sig, men taket var i akut behov av reparation. En positiv sak var dock att uthusen som hör till den norra delen inte är till salu utan bara de som hör till den södra. Så vi behöver inte oroa oss för reparation av alla hus och få en massa mark som vi inte behöver. Vi fick även hjälp av Tom på Nykarleby Spåntak, med mycket experttips och råd. Han beskriver som en gamla-hus-romantiker, vilket jag nog också skulle kunna kalla mig, men har till skillnad från mig mycket erfarenhet och kunskap om renovering. Tom var mycket positiv och tyckte att vi skulle slå till.

Efter en hösthelg med långa promenader och mycket tänkande fram och tillbaka beslöt vi oss för att försöka köpa stället om kostnader för takbyte, mark och hus inte blir för höga samt om alla ägare kunde tänka sig att sälja.