För att visa hur huset ser ut har jag lagt upp bilder från nedre våningen där jag gått från södra ingången till norra och fotograferat panoramabilder. Bilderna blir därmed lite förvrängda, men hyffsat överskådligt.
Blog
-
Panoramor över Nybondas
Några bilder över området runt vårt hus på gårdssidan
Vägen upp mot Nybondas 
Vy över Nybondas gårdsplan 
Nybondas gårdsplan 
Vy mellan vårt hus (Nybondas) och Gamlastugan (Forsgården) 
Ladan och huset från bastuhuset
-
SSWC 2013
Logotyp SSWC 2013 Jag bestämde mig lite snabbt för att vara med i logotyptävlingen för årets SSWC (Sweden Social Web Camp 2013).
Jag har försökt hitta inspiration i de tidigare logotyperna för att min version ska följa en linje och få igenkänning från tidigare år. Färgskalan är tänkt att relatera till kust och hav samtidigt som symbolen och logotypen ska föra tankarna till tygmärken för utförd prestation och gemenskap kring en lägereld. Jag hoppas att många vill rösta på mig så jag kan åka i år.
-
Historien om Nybondas
Hörnskåpet från 1882 Gården heter egentligen Nybondas och var en av tre hemman som låg på Back. Den köptes av Hans Mickelsson (f.1810, d.1894) från Öja i Larsmo år 1831 av sjömännen Ferm från Härma som i sin tur flyttade till Lavast efter ett byte som kan tyda på en intim relation mellan hemmanen som uppgivs tidigare har kallats Över- och Ytterlavast. Nybondas nuvarande gård byggdes 1862 av Hans Mickelsson och hustrun Greta Lisa Eriksdotter (f.1823, d.1892) på samma tomt där en tidigare gårdsbyggnad förstörts genom eldsvåda. Hans Mickelssons initialer finns på hörnskåpet i köket som är byggt 1882. Tyvärr är skåpet övermålat med den cyanblå färg som det mesta i köket är målat med, men initialerna och årtalet är inte övermålade. Under den täckande målningen ska det finnas en målning av en konstnär från Purmo. Då huset är byggt 31 år efter köpet kan man anta Hans och Greta Lisas hem brann upp och att det var anledningen till att det nya huset byggdes. Huset är byggt i empirstil som många andra bostadshus i Jeppo och Österbotten. Efter Hans och Greta Lisa (hihi, Hans och Greta) beboddes huset av Brita Caisa (1845-1869), gift med Erik Mickelsson Finskas, f.1840.
Rea på den cyanblå färgen? Sonen Johan Eriksson Back (1864-1917) och Anna Lisa (1862-1941), f. Montin övertog gården efter föräldrarna. Johan Back var förutom bonde även affärsman. Vid sekelskiftet köpte han en kvarn vid Silvast fors av sex bolagsmän. Enligt anmälan till handelsregistret 5.1.1891 byggdes där en träullsfabrik och några år därefter byggde han tillsammans med Anders Montin (svåger?) en såganläggning i anslutning till kvarnen.
Efter flera byten av ägare övertogs anläggarna år 1921 av Jeppo Kvarn- och Sågverksandelslag, som år 1942 ändrade namnet till Jeppo Kraft Andelslag.
Johan och Anna Lisa fick barnen Selma Irene (1896-1982) och Otto Evert (1899-1971) som 1926 blev ägare till södra respektive norra delen. Södra delen övertog sedan av Selmas son Erik Lennart Back (1915-1995), jordbrukare, gift med Marta Johanna (1920-1985), f, Björkstrand. De sista ägarna som bebodde norra delen var Evert och hustrun Fanny Maria (1893-1982), f. Lahtinen. Huset har sedan dem ägts av Erik och Martas dödsbo och Evert och Fannys Arvingar men stått obebott.
År 2012, 150 år efter att huset byggdes köptes båda delarna av familjen Wistbacka och ägs sedan 2013 av Ida och Johan Wistbacka (det är vi). Det känns roligt att lägga ännu en del till historien och se till att huset får den reparation det behöver för att stå kvar i fler generationer.
Källor:
http://www.loffe.net
En bok
Lite folk
Rykten och sägner
-
Spaljé på balkongen
Spajé gjord av påskris Vissa saker känns konstiga när man är uppvuxen på landet och bor mitt i en stor stad. Till exempel att köpa påskris. Det är ju bara att gå ut och plocka av den sly som ändå ska bort tycker man. Men så vill man ha det lite fint och får vackert gå och köpa lite. Nu är ju påsken slut och då kan man ju återanvända riset. Mina tomater börjar komma upp och de brukar behöva lite stöd så jag bestämde mig för att bygga en spaljé av det gamla påskriset. Efter lite pill och flätande så blev det såhär.
-
Vårt inspirerande kök
Köket I förra veckan köpte jag två skålar till Valter bara för att de passade så bra i vårt kök (och för att jag behövde ett par till kontoret). Jag insåg att jag verkligen trivs i vårt retrokök och att jag tycker att det blivit så fint som jag vill ha det. Jag skrev för några år sen om köksinspiration när vi var nyinflyttade och köket har blivit bättre än så.
Det som vi gjort sedan vi flyttade in är att vi bytt från kyl till en kylfrys som jag byggde in i ett skåp. Det krävde att vi lät tillverka en dörr, men bra blev det. Dessutom kunde vi behålla de fina funkislådorna under och de fina handtagen.
Jag har alltid velat ha ett rutigt köksgolv så när vi bestämde att vi skulle byta ut det gamla så blev det en schackrutigt linoleummatta. Den passar fint till originalinredningen.
En annan sak som vi har velat ha sedan vi flyttade in är diskmaskin. Det är verkligen en befrielse. Kräsen som jag är så ville jag bygga in den med. Det var dock krångligare. Där vi kunde ha den var det ett skåp som var 35cm och minsta maskinen är 45cm bred. Men jag hittade en snickare (hos min frisör faktiskt…) som hjälpte till att bredda öppningen och minska luckorna på sopskåpet bredvid. Efter en tur med elektriker, för hög maskin och lustiga installatörer fick vi den till slut på plats. Sen köpte jag en skiva som jag målade och satte på handtaget från skåpet. Jag blev ganska nöjd faktiskt.
Jag befarar att vi inom en snar framtid kommer att byta spis. Den fungerar fortfarande, men verkar sjunga på sista versen. Men den får fungera så länge den vill, man ska ju inte byta sådant som inte ät trasigt.
-
Vattenskada i norra köket
Vattenskada i norra köket När vi tittade på huset i september fick vi veta att det hade varit en läcka och att norra köket hade en vattenskada. Det var tydligt när man såg de buktande masonitskivorna, det flagnande taket och man kände svikten i golvet. Vi insåg att hela golvet behövde bytas ut, men golvet var ännu sämre än vi trott. När vi rivit upp golvmattan insåg vi att det var den som var den stabila faktorn i golvet. Under den låg spånskivor som var så porösa att vi fick skyffla upp dem i sopsäckar och trägolvet underst var så ruttet att det gick att plocka upp med bara händerna. Det var lite läskigt att se vad vi gått på och källaren under 1,75 meter nedanför.
Men allt hade torkat så det är ingen större fara att det ska bli värre. De flesta av golvåsarna går nog att hugga bort det ruttna och förstärka utan att behöva byta ut dem helt. Men den yttersta som ligger halvt ingrävd i mullbänken verkar vara helt rutten. Förmodligen för att den inte kunnat torka ut i och med den inte legat luftigt som de övriga så den behöver nog bytas ut.
Vattenläckan har även gjort att några av brädorna i golvet i norra kammaren har ruttnat lite. Jag är inte säker på om det går att byta bara ett par brädor utan att förstöra för mycket eller om man kan låta det vara.
Nästa sommar ska den ”nya” dörren komma på plats. 
-
Dörrarnas historia
Dörren till södra köket sitter uppochner och har förmodligen suttit i gamla farstun. Det är kul med byggnadsvård och husarkeologi, dörrarna i huset har en egen historia. Dock en som vi inte vet mycket om… Men tre av dörrar är äldre och har utanpåliggande dörrspeglar. En av dem sitter mellan södra köket och Selmas kammare, men det finns många indikationer på att den inte har suttit där tidigare. Dörren sitter nämligen uppochner, det finns märken från bandgångjärnsfästen i karmen på fel sida och modellen är samma som sitter mellan norra kammaren och gamla farstun. När de delade huset i två lägenheter satt de igen dörrhålet mellan gamla farstun och Selmas kammare. Dörren tog de till vara och satte där den sitter nu, men var alltså tvungen att vändas uppochner för att fungera på den nya platsen. Det hela är lite husarkeologi och visar på hur den ursprungliga planlösningen kan ha sett ut. Dessa dörrar liksom dörren ut från förstugan i södra änden mot södra farstun är av samma modell och lägre än övriga dörrar trots den höga takhöjden. De har även utanpåliggande speglar, vilket gör dörrarna tjockare, något som är vettigt mot en kall farstu. Höjden, bandgångjärnen och den äldre spegelmodellen som inte stämmer överens med ålder på huset gör att jag antar att dörrarna kommer från ett äldre hus och kan vara tidigt 1800-tal eller sent 1700-tal. Men det är min amatörmässiga bedömning.
-
Vi har ett tak
Rapport från Jeppo. Taket är lagt och skorstenarna inklädda. Det känns bra. Nu är det lite hängrännor, stuprör och riktigt takstegar som fattas.
Foto: Jan-Ola Wistbacka
-
Vilodag och påskafton
Södra väggen med gamla golv och väggplattor Långfredagen vilade vi från arbetet och umgicks med vänner och det var skönt att få på sig lite normala kläder och ta det lugnt. Men på påskafton så kliade det i fingrarna igen. Arbetet började med att dra loss golvet i norra kammaren. Vi fick chansen att provelda i norra kakelugnen eftersom den skorstenen är sotad och godkänd. Helt plötsligt känns det lite mer som ett riktigt hus när man fick se röken ur skorstenen. Det var inte så mycket spik som i gamla farstun, men nog så att det räckte. Som tur var så fick vi hjälp av Idas syster och pojkvän som gjorde att arbetet gick dubbelt snabbt. Tyvärr var golvet mögligt under så vi vet inte om vi kan spara det eller om vi måste byta ut ett par plankor. Det visar i alla fall på vikten att använda material som andas.
Efter det fortsatte vi med köksgolvet som vi viste var i riktigt dåligt skick. Det visade sig var än värre än befarat och att det var golvmattan som stod för stabiliteten i hela golvet. När väl den var borta så var golvet så ruttet under att man kunde trampa rakt igenom ner till källaren som är nästan två meter ner. Istället för att avsluta norra köket helt så gick vi upp på södra vindskammaren för att riva väggen som fanns i anslutning till skorstenen som behöver muras om. Det var en plankvägg fylld med sågspån, så arbetet var dammigt och slitigt. Vi fyllde sex säckar med sågspån som vi kan återanvända och lika många som vi slänger. Nu har murarna plats att både riva och bygga den skorstensstocken en bit ner. Rummet var ändå i behov av rivning eftersom det läckt vatten in från taket som förstört det ganska mycket. Det blev det sista vi gjorde för denna gång. Efter det gick vi och drack Champagne för att fira att vi köpt vårt ruckel. Nu i kväll har vi varit i Gamlastugan och fått reda på lite historia kring gården och det gamla namnet. Men mer om det i ett annat inlägg.
I morgon ska vi inte arbeta utan vila inför veckans arbete. Jag ska bara mäta lite och kanske försöka jobba lite mer på att få internet i vårt hus.
-
Första bakslaget
Gamla skorstenen som behöver muras om I onsdags bestämde vi oss för att ge oss på södra köket. Jag var ganska orolig eftersom väggarna buktade och var mögliga, men det blev en positiv överraskning. Stockarna var fina även här sånär som lite ytliga fuktskador. Jag tror att buktningen av väggen har hjälpt till att torka ut fukten. När vi fick fram timmerväggen såg vi även hur köket har varit delat i två. Men timret blev avsågat och två rum blev ett. Vi hade som mål att få loss så mycket skräp som vi kunde innan sopstationen öppnade så vi kunde bli av med så mycket skräp som möjligt. Efter lunch gick ett traktorsläp med skräp till ekorosk (återvinningsstationen).
Igår fortsatte vi med att ta upp dörrhålet mellan lägenheterna och göra klart köket. Vi lyfte även ner väggskåpen i köket och fick se originalfärgen på tapeterna, utan nikotin, mögel och sot. Takläggarna var på plats igen och började med östra sidan. Vi har bestämt att vi ska flytta takstegen till andra skorstenen och ha en brygga mellan dem för att få plats med hängrännor och trattar. Stuprören kommer vara vita av den vinklade typen för att passa huset.
Vi väntade även med spänning på att sotaren skulle komma och inspektera skorstenarna. Det blev en positiv och en negativ överaskning. Det första större bakslaget och den negativa överraskningen var att den södra skorstenen var i så dåligt skick att även den behöver muras om. En skata hade byggt bo och sotaren trodde inte det skulle gå att få bort utan att den skulle rasa. Med tanke på att de mesta andra överraskningarna har varit positiva så var det här väl bara att vänta. Men det är inget att göra åt, utan bara riva och mura upp den.
En kul sak som vi upptäckte när vi öppnade upp dörrhålet var att dörren in till Selmas kammare från södra köket ursprungligen har suttit mellan Selmas kammare och gamla farstun. Jag såg att det var samma modell på den och den andra dörren i farstun, men att det var något som inte stämde. Dessutom så gick dörren så att den var i vägen för det andra dörrhålet och såg man närmare så upptäckte man att dörren var uppochner. Så den ska vi flytta tillbaka. Jag ska göra en planritning hur det såg ut ursprungligen eftersom rumsindelningen såg lite annorlunda ut och en hur det ser ut nu.
Ida och jag bestämde oss för att ”bara” ta bort golvet i gamla farstun som sista moment på dagen. Det var ett arbete som tog mycket längre tid än väntat. De andra golvmattorna har tagit ca en halvtimme per rum. Men mattan här låg limmad på masonit som var spikad med ca 400 spikar enligt en överslagsräkning. Under masoniten låg ännu en linoleummatta och sedan ett lager med tidningar. Men eftersom vi satte igång så var det bara att avsluta det. Underst så var det ett målat trägolv. Garderoberna i gamla farstun står på det undre lagret golvmatta och tidningarna, vilket gör att vi måste riva dem, men det är nog inte så jobbigt.
-
Arbetet fortskrider
Jag har nu rutinen att gå upp och jobba mellan 8-11 och sedan arbeta på huset i ett par timmar. Igår fortsatte vi rivningsarbetet medan byggjobbarna fortsatte byggarbetet. De började med norra skorstenen som blev klar idag. De har även tagit upp hål i den igenmurade spisen i norra kammaren. På torsdag kommer sotare och kontrollerar skorstenarna. Så kanske kan vi elda i dem till påsk. Igår valde vi även att leta upp dörren mellan lägenheterna och ta fram dörrhålet. Eftersom vi inte ville förstöra fikarummet för byggjobbarna så gjorde vi bara på ena sidan. och plank och tapet sitter kvar i södra lägenheten. Men man börjar få en känsla av hur det kommer att bli.Idag började vi med att ta loss spik, sladdar och andra lätta saker. Jag hade inte beslutat om vi skulle ta bort beklädnaden och masoniten på väggarna helt eller om vi skulle lämna den och spika fast där den buktar. På så sätt skulle vi inte förstöra kulturlager och årsringar i huset. Men efter att ha gjort testhål på kritiska ställen och hittat fuktskador och mögel beslöt vi oss för att riva ända in till stocken. Sedan kan vi lämna lite masonit under den väggen vi sätter upp för att kommande generationer. nu har vi hittat 6 olika tapetrester på stockväggen och 3 lager tapet på masoniten. I och med att masoniten satt bakom fönsterfoder och lister så var det ganska lätt att ta bort dem med. Så nu kan vi ta upp kantbrädor för att lufta ordentligt fram till sommaren. Ida och Greta tog även bort golvmattan i Selmas rum och fann även där en fint trägolv. Målet är att riva ytterväggsmasoniten även i köket i morgon som buktar och är möglig innan vi kör till tippen som är öppen onsdagar.
