Kort information om Johan Wistbacka:

Namn: Johan Wistbacka
Bor: Stockholm, Sweden
Yrke: Grafisk formgivare, webbutvecklare och fotograf på Rätt Grafiska.

Beskrivning

Jag heter Johan och är webbutvecklare, grafisk formgivare och fotograf.  Det här är min portfolio och min blogg som handlar om mina projekt, inspiration, byggnadsvård med våra hus i Jeppo och i Gubbängen. Vill du konJag heter Johan Wistbacka och arbetar med grafisk form, webbutveckling, illustration och fotografi – ofta i skärningspunkten mellan det kreativa och det tekniska. Till vardags jobbar jag på Rätt Grafiska i Stockholm, och den här sidan är min egen plats på nätet: en blandning av portfolio, bilddagbok och experimentyta.

Jag har arbetat med form, bild och digitala medier i större delen av mitt yrkesliv. Fotografin har funnits med som ett genomgående sätt att se och förstå världen, både i långsamma, analoga processer och digitala, mobila sammanhang. Tillsammans med erfarenheter från grafisk formgivning, webbutveckling och journalistik har det format ett arbetssätt där struktur, innehåll och sammanhang är lika viktiga som det visuella uttrycket.

Oavsett om jag arbetar med en webbplats, en trycksak, en illustration eller ett fotografiskt projekt strävar jag efter lösningar som är tydliga, genomtänkta och hållbara över tid. Jag tycker om när form och funktion samspelar, när något fungerar i vardagen och inte bara visuellt.

Den här platsen är min portfolio med projekt från arbetet, men också ett utrymme för sådant som får ta lite mer tid – bilder, idéer och projekt som inte alltid har ett tydligt mål, men som ändå behöver få finnas.

Jag ägnar mig gärna åt byggnadsvård, skogspromenader och obskyr popmusik i överdrivna mängder – sådant som på olika sätt påverkar hur jag ser på tid, material och uttryck.

Mycket av det som upptar mig kretsar kring tid – hur saker åldras, förändras och får fortsätta fungera. Byggnadsvård och renovering är därför en naturlig del av mitt liv, med två hus: ett mindre typhus hus från efterkrigstiden och en äldre gård från 1800-talets mitt. Båda lockar till lyhördhet snarare än tempo, och lär mig att arbeta fysiskt med det som redan finns, snarare än slit-och-släng.

Trädgården fungerar på liknande sätt. Odling, växter och att bygga jord ger ett annat mått på tid, där resultat sällan är omedelbara och där varje säsong har sin egen logik. Det som går att ta tillvara hamnar så småningom i köket, och kedjan från frö till måltid är lika mycket ett sätt att förstå sammanhang som att få något ätbart.

Mitt intresse för hemautomatisering, via Home Assistant, handlar för mig mindre om bekvämlighet och mer om kontroll, integritet och system som går att förstå och leva med över tid. Lokal styrning, komplexa lösningar och kontroll över både hårdvara och sin data, är viktigare än snabbhet och uppkoppling till olika moln.

Hundar har länge funnits nära, och även om jag just nu befinner mig i ett mellan hundar, finns promenaderna kvar. Skogen, stigarna och det långsamma gåendet fungerar som ett slags återställning – ett sätt att låta tankarna röra sig fritt utan tydligt mål.

Musiken rör sig friare. Jag lyssnar brett och utan större lojalitet mot genre eller tempo, och rör mig mellan alternativ och indie, elektroniskt och gitarrbaserat, jazz och klassiska uttryck, industriella ljudbilder och mer melodiska former. Ibland dras jag till det lågmälda och eftertänksamma, ibland till musik som bygger upp, tar sats och slår över i tydliga crescendo. Genre i sig är mindre intressant än rörelse, spänning och det där ögonblicket när något skiftar och öppnar upp.