Köket

Då lerkliningen inte blev så bra som jag ville så bestämde jag mig för att göra som i de andra rummen och klä väggarna med masonite. Tanken var ju att även ha en bröstning av pärlspont samt bitvis panel ända upp till taket. Då det finns en såg några kilometer bort blev införskaffandet synnerligen lätt. Den låg dock på andra sidan språkgränsen vilket gjorde kommunikationen svårare. Men jag hade ju svärfar med som tolk så det gick bra. Den panel som såldes var av gran, vilket passade mig ypperligt då jag kunde undvika att lacka kvistarna.

Panelen målades, mestadels med svärmors hjälp, med Ottossons linoljefärg i en gråblå nyans. Sista strykningen skedde på plats efter de sattes upp. Hela processen blev något komplicerat då jag var tvungen att anpassa mig till elektrikerna från Jeppo Kraft. Kablarna skulle dras innan panelen sattes upp, men installationen måste ske efteråt. Det gjorde att jag fick arbeta på flera ställen samtidigt så att det var klart där infällda uttag, etc. skulle sitta så att de skulle hinna göra det sista arbetet innan semestrar började.

Mellan skafferiet och det stora skåpet ville jag ha en sittbänk så att man kan sitta och titta på gårdsplanen om man agerar sällskap i köket eller väntar på att det ska puttra klart på spisen.

Men ett misstag jag gjorde var att börja bygga bänken innan skafferiet var på plats. I och med att inga vinklar är räta och väggen lutar så gick det inte att bygga skafferiet med den konstruktionen, speciellt eftersom jag ville bygga en liten specialkonstruktion. Det var bara att riva bänken och börja med skafferiet istället. Jag ville hålla det så enkelt som möjligt och byggde därför allt i samma pärlspont som väggarna. Det blev en del sågande här då ytterväggen är formad som en båge och det skiljde fem centimeter över en sträcka på 2,55 m. Panelen inne i skafferiet lät jag vara omålad. Kanske låter jag måla den senare i en ljusare kulör om det behövs, men som det blev nu så sparade jag på arbetet. Hyllorna och konsollerna är gjorda av spontat spillvirke och stumpar som blivit över, tacksamt och ekonomiskt.

Därefter satte bygget av bänken igång igen. Över bänken tänkte jag ha en löstagbar bänkskiva som jag hade över för att kunna utöka arbetsytan vid behov utan att bygga för ljusinsläppet från fönstret. Skivan ville jag förvara på ett smart sätt i närheten så att den inte syns eller är i vägen. Samtidigt ville jag ha ett lock med förvaring i bänken. Ett alternativ var att använda skivan som lock, men då skulle den lätt bli för ofräsch för att tillaga mat på och när man använder den skulle det kunna falla ner mat och andra saker i förvaringslådan. Så jag byggde in den bakom gångjärnen. Det var inte lätt då väggen lutar som mest den nedersta halvmetern, men lösningen blev bra till slut.

Platsen på bänken verkade passa Valter perfekt så jag slängde snabbt ihop en trappa av spillvirke, mestadels från den rivna bänken. Den blev varken snygg eller säker, men den fungerar för Valter och han gillar platsen.

I den norra ändan av köket gjorde vi en bröstning med en ljusare tapet över för att få ett ljusare intryck. Vi hade lite mönstrad tapet som vi köpt två rullar av som passade bra för ändamålet. I och med att golvet är ojämnt och jag inte mätte/sågade så bra så blev det väldigt hackigt. För att rätta till det så satte jag upp en skiva och sågade med cirkelsågen efter den. Bakom kylen ville jag inte ha någon bröstning, eftersom listen bara samlar damm, utan panel hela vägen upp. Jag är inte riktigt nöjd med resultatet där och funderar på att bygga in kylen helt istället.

För att dölja skarvarna i masoniten och ge bättre akustik och ett mjukare intryck tapetserade jag ett lager lumppapp. Det blev oerhört buckligt och jag blev lite orolig att det skulle misslyckas. Det rätade dock ut sig när det torkade, så oron var obefogad och det gick fint att tapetsera.

Sommarens stora projekt har varit köket. Det har funderats, planerats och tänkts länge. Till en början så hade vi inte så bråttom med att skaffa kök, men efter att vi fått barn så vill vi gärna ha ett och slippa springa över på backen så fort man vill ha något att äta. Men problemet är att det inte går så snabbt framåt när det finns en dotter att ta hand om. Så arbetet har främst framskridit under förmiddagsvilan, eftermiddagsvilan och lite på kvällen, vilket har gjort att det oftast endast blivit en till två timmar per dag. I och med att jag är föräldraledig kunde vi dock vara i Österbotten så länge att det sammanlagt blev till något. Men nu har vi till slut ett kök som är väldig hemtrevligt.

Planen var att lerklina väggarna för att slippa drag, ohyra och få en bra fuktutjämning. Men det är svårt att planera för ett arbete när man är på andra sidan havet, speciellt när man ska ha tag på saker och inte vet vart man ska börja. Jag lyckades i alla fall få tag på en trevlig herre som kunde låna ut en vertikal/tvångsblandare som kunde levereras lagom till att arbetet skulle sättas igång. Svärfar hade vid en biltur sett fin blålera ute på ett fält som höll på att dikas. Han pratade med jordbrukaren som var vänlig att lägga en skopa nära vägen som vi kunde hämta. Under första veckan i juni hämtade svärfar leran medelst traktor och släp vilken han sedan placerade utanför i en prydlig hög utanför köksfönstret.

Under första veckan kom även blandaren, men ganska snart insåg jag att det inte var en tvångsblandare utan en tombolablandare. Enligt vad jag hade lärt mig så skulle det inte fungera, men eftersom jag inte visste hur jag skulle få tag på en annan så kunde jag inte annat än testa. Det tog fem minuter, sedan gick den mycket slitna drivremmen av. Ajaj. Dock så föll det sig så som det brukar i Österbotten: släkten har en. Några kilometer bort i Jungan så hade svärfars morbror en tombolablandare. Vilket ledde till en resa med släpvagnen dit och ett lån. Sedan var det dags att få tag på fin sand. I ett landskap som Österbotten med så fina sandjordar så borde det inte vara så svårt, men vart ska man vända sig. Efter många om och men så hittade vi ett företag i Jakobstad som hade ett grustag. Vi betalade för en släpvagn sand, men hämtade bara ett par små säckar och for hem.

Armeringen ämnade jag ta från det gamla fähuset som inte var utgödslat. Vältrampad halm med torr dynga i borde vara bra. Men gödseln var torr och hård och det var svårt att få annat än stora klumpar. Jag provad i alla fall att blanda ihop det jag hade i de proportioner som jag lärt mig. Skam den som ger sig. Sörjan ville inte blanda sig. Jag provade att bara köra leran för att den skulle slå sönder sig själv. Det gick inte. Jag provade med extra vatten som skulle lösa upp klumparna. Det gick inte. Jag försökte dela leran och gödoset för hand. Det tog många timmar och till slut hade jag en liten mängd jag skulle prova använda. Men den var för klumpig och ojämn att arbeta med och det var tungt och arbetsamt att försöka få den att fästa på väggen. Det hela slutade med att jag endast klinade mellan stockvarven och i de största sprickorna. Lite ska det väl hjälpa.

Vad jag lärt mig är att man nog bör lita på instruktioner om vad som funkar och inte. Det skulle vara roligt att lerklina på riktigt någon gång, men då ska jag ha rätt utrustning så jag har bra material att arbeta med.

Nästa stora projekt i huset är att få till ett kök. Det är södra köket som vi kommer att använda, det norra har ju blivit en del av stora salen där. Så golvet i norra salen var klart och masoniten på så tömde vi köket från de sista sakerna och materialet som stod där. Som under hela projektet så har vi även denna gången haft tur. Idas fasters lägenhet i Jakobstad skulle genomgå ett större stambyte och hon skulle passa på att byta ut sitt kök. Jag tycker det är lite synd att byta ut ett så fint kök och jag vet att det var ett svårt beslut, men det kommer väl till pass hos oss.

Det var mycket slitsamt att bära ner köket av massivt trä för fyra trappor utan hiss och svärföräldrar och faster fick slita hårt. Det blev flera lass med kök som for tillbaka till Jeppo och bars in.

Köksdelarna passade perfekt där jag tänkt att de ska stå. I vår kommer vi att öppna upp för en dubbeldörr i västra köksväggen in till gamla farstun. Vatten, el och avlopp ska in, skåpen ska målas och jag ska bygga skafferi, sittbänk i pärlspont. Jag tror det kommer att bli jättefint och återkommer med skiss på det. Nu längtar jag tills jag kan sätta igång.