Gården heter egentligen Nybondas och var en av tre hemman som låg på Back. Den köptes av Hans Mickelsson (f.1810, d.1894) från Öja i Larsmo år 1831 av sjömännen Ferm från Härma som i sin tur flyttade till Lavast efter ett byte som kan tyda på en intim relation mellan hemmanen som uppgivs tidigare har kallats Över- och Ytterlavast. Nybondas nuvarande gård byggdes 1862 av Hans Mickelsson och hustrun Greta Lisa Eriksdotter (f.1823, d.1892) på samma tomt där en tidigare gårdsbyggnad förstörts genom eldsvåda. Hans Mickelssons initialer finns på hörnskåpet i köket som är byggt 1882. Tyvärr är skåpet övermålat med den cyanblå färg som det mesta i köket är målat med, men initialerna och årtalet är inte övermålade. Under den täckande målningen ska det finnas en målning av en konstnär från Purmo. Då huset är byggt 31 år efter köpet kan man anta Hans och Greta Lisas hem brann upp och att det var anledningen till att det nya huset byggdes. Huset är byggt i empirstil som många andra bostadshus i Jeppo och Österbotten. Efter Hans och Greta Lisa (hihi, Hans och Greta) beboddes huset av Brita Caisa (1845-1869), gift med Erik Mickelsson Finskas, f.1840.

Sonen Johan Eriksson Back (1864-1917) och Anna Lisa (1862-1941), f. Montin övertog gården efter föräldrarna. Johan Back var förutom bonde även affärsman. Vid sekelskiftet köpte han en kvarn vid Silvast fors av sex bolagsmän. Enligt anmälan till handelsregistret 5.1.1891 byggdes där en träullsfabrik och några år därefter byggde han tillsammans med Anders Montin (svåger?) en såganläggning i anslutning till kvarnen.

Efter flera byten av ägare övertogs anläggarna år 1921 av Jeppo Kvarn- och Sågverksandelslag, som år 1942 ändrade namnet till Jeppo Kraft Andelslag.

Johan och Anna Lisa fick barnen Selma Irene (1896-1982) och Otto Evert (1899-1971) som 1926 blev ägare till södra respektive norra delen. Södra delen övertog sedan av Selmas son Erik Lennart Back (1915-1995), jordbrukare, gift med Marta Johanna (1920-1985), f, Björkstrand. De sista ägarna som bebodde norra delen var Evert och  hustrun Fanny Maria (1893-1982), f. Lahtinen. Huset har sedan dem ägts av Erik och Martas dödsbo och Evert och Fannys Arvingar men stått obebott.

År 2012, 150 år efter att huset byggdes köptes båda delarna av familjen Wistbacka och ägs sedan 2013 av Ida och Johan Wistbacka (det är vi). Det känns roligt att lägga ännu en del till historien och se till att huset får den reparation det behöver för att stå kvar i fler generationer.

 

Källor:

http://www.loffe.net

En bok

Lite folk

Rykten och sägner