Internetkabeln

Ända sedan vi köpte huset, långt innan tankar om värme och vatten fanns drömmen om att få internet till Nybondas. Redan påsken 2013 började jag med att försöka komma åt svärföräldrarnas trådlösa nät med en utomhusrouter. Det fungerade inte. Till sommaren skaffade jag en till och de skulle räcka över 1 km. Men ett problem omöjliggjorde det: skogen. Mellan våra hus är en liten talldunge som behagar stoppa nästan all nättrafik. Träden gör att det inte heller går att gräva ner en kabel för alla rötter och stenar. Jag har lagt många timmar på att placera routrar testa och springa fram och tillbaka mellan husen för att försöka få igång nätet. Det har inte heller gjort det lättare att de dyra routrarna inte var ett under i användarvänlighet och då jag anser mig ändå ganska kunnig i teknik. Nu i sommar gav jag upp och köpte mig 175 meter gelfylld nätverkskabel. Så gick jag ut i skogen och slogs med flugor, mygg och nässlor som räckte upp till armålorna för att vackert rulla ut den mellan husen. Sen fick jag gräva en kabelkanal under vår väg och hänga den i några ungbjörkar över nästa väg. Det funkade perfekt, trots att det inte ska vara optimalt med över 100 m ethernetkabel. Innan jag åkte hem så rullade jag ihop hela kabeln på en kabelvinda som jag passligt nog hittade under svärföräldrarnas altan. Vi får se hur vi gör i jul när det inte är så bra att ha kabeln in i ett öppet fönstret i andrastugan. I vår stuga går det att dra in den genom källaren. Det kanske blir så att jag drar den till garaget och därifrån kör trådlöst in till nätet.