Jag är som de flesta Stockholmare inflyttad. De första nitton och ett halvt åren av mitt liv bodde jag i ett hus på den Sörmländska landsbygden mellan Nyköping och Norrköping i utkanten av bergskedjan Kolmården. När jag var liten tyckte jag att huset var fint men såg ut som ”en liten tjockis” med plirande ögon. Men det blev min definition av hus och jag tyckte mycket om det. När jag sedan fick veta att huset var mycket gammalt blev jag tämligen förundrad. Huset med sina storblommiga 70-tapeter och plastgolv utstrålade inte alls den gedigna estetik som man kunde förvänta sig av hus som passerat 100-årsstrecket. Vilka faktorer som påverkade de val mina föräldrar gjorde när huset renoverades i slutet på 70-talet vet jag inte, men mycket var påverkat av den tidens trender och tankar. Jag klandrar ingen för besluten som togs då och vet inte vad på huset som ändrats i tidigare renoveringar, men kan tycka att det är tråkigt att de inte anpassade renoveringen till husets ålder och lyfte fram dess charm.
Flera av valen var rationella vid den tiden och det är svårt att i efterhand veta om de var ekonomiska. Till exempel var tilläggsisoleringen var effektiv och huset slukade inte mycket energi enligt pappa, men undrar hur huset egentligen mår idag efter 35 år i en svettig gullfiberjacka.
Hur gammalt huset är kommer jag inte ihåg, men jag hittade gårdsnamnet på nätet med året 1730. Mitt emot huset fanns rester av en ladugård. Flygfotohistoria har en bild från 50-talet där den syns. Den revs innan 50-talet men en en stor hög som en gång varit körbro och resterna av foderborden fanns kvar. Som barn fann jag mycket nöje i att fantisera hur det en gång såg ut. Tidigare fanns även ett magasin som syns tydligt på denna bild från Svenska Aerobilder men som brann upp innan mina föräldrar flyttade dit. När ruinen jämnades till en plan yta i runt 1990 försvann lite av min barndom med den.
Hela kullen vi bodde på utgjorde tidigare Råsta By med tre gårdar, Östergården, Norrgården och Mellangården vilka hade ett trettiotal hus/uthus innan storskiftet flyttade gårdarna. Det ska finnas en karta med alla hus på någonstans i Råsta Västergård som är den stora gården på kullen bredvid där min pappa jobbade under ca. 30 år av sitt arbetsliv. Jag hittade ett par kartor på lantmäteriets sida med historiska kartor, undrar om det är samma.
Vid 18 års ålder fick jag en gammal bild på huset och föll mycket på plats. Den underbara glasverandan, de högre sexdelade fönstren, de vita knutlådorna, de nätta proportioner som huset hade utan tilläggsisoleringen gjorde att allt stämde. Innan vi flyttade vårvintern 2000 passade jag på att ta några bilder av huset som ni ser nedan.
Efter en sökning på google fann jag bilder från 1899, 100 år innan vi flyttade, på Västarvets hemsida av mitt barndomshem. Varför dessa dyker upp på en sida från Västsverige vet jag inte, men man kan anta att fotografen hade anknytning dit. På dessa bilder har inte huset de sexdelade fönstren, så man undrar om den jag fick är 20-tal. Tillsammans med denna bild fann jag även bilder från baksidan upp mot byn från samma årtal.
Nu har även det gamla stallet/hönshuset på andra sidan vägen rivits och jämnats med marken. Trots att det var 14 år sedan jag och mina föräldrar flyttade kan jag fortfarande sakna Råsta Östergård med plommenskogen, det Sörmländska landskapet, den lantliga idyllen och alla fina minnen.
