När vi tittade på huset i september fick vi veta att det hade varit en läcka och att norra köket hade en vattenskada. Det var tydligt när man såg de buktande masonitskivorna, det flagnande taket och man kände svikten i golvet. Vi insåg att hela golvet behövde bytas ut, men golvet var ännu sämre än vi trott. När vi rivit upp golvmattan insåg vi att det var den som var den stabila faktorn i golvet. Under den låg spånskivor som var så porösa att vi fick skyffla upp dem i sopsäckar och trägolvet underst var så ruttet att det gick att plocka upp med bara händerna. Det var lite läskigt att se vad vi gått på och källaren under 1,75 meter nedanför.

Men allt hade torkat så det är ingen större fara att det ska bli värre. De flesta av golvåsarna går nog att hugga bort det ruttna och förstärka utan att behöva byta ut dem helt. Men den yttersta som ligger halvt ingrävd i mullbänken verkar vara helt rutten. Förmodligen för att den inte kunnat torka ut i och med den inte legat luftigt som de övriga så den behöver nog bytas ut.

Vattenläckan har även gjort att några av brädorna i golvet i norra kammaren har ruttnat lite. Jag är inte säker på om det går att byta bara ett par brädor utan att förstöra för mycket eller om man kan låta det vara.