? Tag plats, dörrarn… Fragment av konversationer på främmande språk överröstar de sista orden i de sprakiga högtalarna. De sista passagerarna skyndar sig in genom dörrarna. Sist, nästan försent snubblar han in på darriga ben. När han stiger in i tunnelbanevagnen är det som när Moses delade röda havet, människor flyttar sig och bildar en korridor genom folkhavet.

Människor fyllda av förväntan inför kvällens äventyr trängs med andra som är på väg hem efter en lördag av shopping i innerstan. Alla flyttar de på sig, inte av respekt utan av reflex. Triggade av näsans receptorer, drar de sig längre in i vagnen. Urin, alkohol och svett tränger tätt in på Chanel no. 5 och YSL. Den förväntan som låg och spände ut luften verkade pysa ut som ur en trasig ballong.

Passagerarna flyttar på sig med en lätt rynkning på näsan, som för att bevisa för sina vänner att de upptäckt honom och nu misstycker om hans närvaro.

Det yviga skägget och den långt neddragna randstickade mössan ramar in den tomma blicken. Hans hand, som täcks av trådar vilka en gång utgjorde ärmen på en tröja, snuddar lätt vid en blazer från J.Lindeberg. Kavajens ägare stryker bort det osynliga märket som etsat sig kvar och tittar bort.

I andra handen, en trasig papperspåse med tomburkar och flaskor, plockande från sopkorgar på olika perronger. Är det ekonomin för kvällens måltid som ligger där och läcker lördagsfulla ungdomars rester? Eller ska de ynka små slantarna de genererar användas till något annat? Något annat som varken jag eller de andra resenärerna vill tänka på.

? Tag plats, dörrarna stängs. Mannens närvaro har tystat passagerarnas konversationer till viskningar, så att förarens skrapande röst i högtalarna lyckas trycka ner sorlet och ljudet av den dunkande rulltrappan utanför. Lika hastigt som han steg ombord kliver han av vagnen. Dörrarna slår igen bakom honom och resenärerna drar en lättnadens suck. Faran för att han ska fläcka ner deras kväll är över för denna gång för Moses har annat att göra.